lördag 5 april 2008

Traditionsvecka

Det har varit en vecka full med föreläsningar. Filosofen Simon Blackburn har gästat Uppsala i egenskap av årets Hägerströmföreläsare och har hållit föreläsningar varje dag måndag till fredag. Hans föreläsningar handlade om ”representationalistisk” kontra ”pragmatisk” filosofi. Ett ”representationalistiskt” synsätt inom t.ex. värdeteorin skulle innebära att man ytterst försöker förklara t.ex. moraliska värderingar genom att hänvisa till att det finns vissa objektiva moraliska fakta (som kan ”representeras” i vår begreppsvärld). En ”pragmatisk” syn innebär det motsatta: man försöker förklara moralen utifrån dess ”funktion” utan att använda moraliska termer. Inom filosofin har man förknippat begreppet ”pragmatism” med olika idéer om att företeelser skall förstås utifrån dess användbarhet: att det som är sant är det som är nyttigt att tro på och liknande. Blackburn räknar alltså in även expressivism inom värdeteorin här: idén att moraliska utsagor uttrycker något slags attityder eller föreskrifter och inte handlar om objektiva fakta. Det är väl än något vidare användning än man normalt brukar jag, och jag blev inledningsvis litet förvirrad över det. Blackburn ansluter sig själv till någon form av expressivism, och i så måtto är han väl en föreläsare i Hägerströms anda.

Alla tre Hägerströmföreläsarna under den tid jag doktorerat, Blackburd, Allan Gibbard och Ian Hacking, har varit män i 65–70-årsåldern med någon form av anknytning till språkfilosofi i sina föreläsningar. Gibbard och Blackburn är dessutom båda kända som försvarare av expressivism i värdeteorin, även om Gibbard pratade om andra saker.

I dag är det också hundra år sedan en av Uppsalas mest allmänt kända filosofer, Ingemar Hedenius, föddes. Föreningen Humanisterna höll ett symposium om honom med föredrag, och jag besökte de två föredrag som låg på eftermiddagen. Det första handlade om hans moralfilosofi; det andra om hans rättsfilosofi, alltså filosofi som sysslar med olika problem relaterade till juridisk rätt. Båda föredragen var intressanta. Själv fick jag kanske veta mest nytt i det om rättsfilosofi, eftersom jag inte direkt sysslat med detta själv. För övrigt kanske Hedenius på senare år på många sätt låg relativt nära Blackburn i sin värdeteori. Först var Hedenius anhängare till Hägerström, som ansåg att det inte alls var filosofers uppgift att resonera kring moralfrågor, på grundval av en expressivism av ovannämnda typ, som säger att moralen bara är känslouttryck. Senare mjukade han upp sin ståndpunkt och hävdade att man som filosof kunde diskutera olika krav på rimliga moraliska värderingar, utan att han övergav expressivismen. På den punkten tycks Blackburn förespråka ett liknande synsätt, så man kan prata om en filosofisk kontinuitet mellan veckans föreläsningar.

Inga kommentarer: