tisdag 26 augusti 2008

Den insmygande filosofin

Jag håller på att förbereda introduktionen för nybörjarstudenterna, som kommer senare i veckan. Det blir förmodligen betydligt fler nya studenter inom de ämnen som hör till praktisk filosofi än de närmast föregående åren. Vi har vårt nya program för kultur- och samhällsanalys, där praktisk filosofi ingår som huvudämne. Det är på 180 högskolepoäng, och studenterna skall förutom filosofi få läsa olika kurser inom kulturantropologi och annat.

Jag skrev här den 26 juni om hur undersökningar tyder på att folk har en ganska diffus bild av vad filosofi är. Det är inte heller helt lätt att ge någon enhetlig förklaring av det. Men vår nya utbildning är förhoppningsvis ett exempel på hur filosofin kan sättas in i ett sammanhang och få en begriplig uppgift.

I själva verket är det så att filosofins frågeställningar dyker upp på många håll inom olika vetenskaper, även om det då ofta inte kallas filosofi. Reflektion över vetenskapens, eller ett vetenskapsområdes, olika grundbegrepp hör till vetenskapsteorin, som är en gren av filosofin. Samtidigt bedrivs sådant även inom de olika vetenskaperna. För ungefär ett halvår sedan lyssnade jag på L.A. Johansson disputation på en avhandling om problem med dödsorsaksintyg. Det är i stor utsträckning att betrakta som vetenskapsteori när han diskuterar problem kring begreppsbildningen inom epidemiologin, som begreppet ”underliggande dödsorsak”. Snart skall det ordnas ett symposium i Göteborg till minne av filosofen Ivar Segelberg (1914–87), som var verksam där. Vid sidan av filosofi var han också intresserad av botanik, speciellt floran kring Medelhavet. I programmet för symposiet framhålls att det fanns en koppling mellan hans botaniska och filosofiska intressen, när han diskuterade de vetenskapliga principerna för klassifikation av blommorna.

Vetenskapsteoretiska frågor är inte heller den enda typ av frågor som behandlas både inom filosofin och integrerat i andra vetenskaper. Rättsfilosofiska frågor behandlas inom juridiken och etiska frågor inom en rad olika områden. Matematisk logik studeras inom filosofi, matematik och datalogi. Semantik, d.v.s. betydelselära, spelar en viktig roll inom filosofin och studeras också inom språkvetenskap och andra vetenskaper. Språkvetare som Angelika Kratzer skriver om semantiken hos ”must” och ”can”, vilket är en del av just det område inom filosofin jag är inriktad mot.

fredag 15 augusti 2008

Folkhälsoförbättringar

Socialstyrelsens förre GD, Kjell Asplund skrev på DN Debatt nu i veckan om sambandet mellan ökande fetma och folkhälsa. Hans tes är att de förödande effekterna av fetma på befolkningsnivå överdrivits. Olika fetmarelaterade sjukdomar har minskat eller förblivit oförändrade i Sverige. Som förklaring anförs dels minskad rökning, vilket samtidigt kan medföra viktökning, dels övergång till bättre sammansatt, men ändå energirik, kost. Man kan fortfarande hävda att sjukdomarna skulle ha minskat mer om vi undvikt uppgången av övervikt (genom andra metoder än att folk fortsatt röka), men det är i varje fall inte så att Sveriges befolkning håller på att dö ut till följd av fetma.

En sak jag undrar över i detta sammanhang: om minskad rökning till stor del förklarar minskningen av hjärtinfarkt, varför ser vi samtidigt en förskjutning av dödlighetsmönstret, så att allt fler dör av lungcancer i förhållande till antalet som dör av kranskärlssjukdomar, när lungcancer är starkare kopplat till rökning än kranskärlssjukdom? Ja, när det gäller dödligheten måste det ha stor betydelse att överlevnaden förbättrats bland folk med kranskärlssjukdom, men förblivit dålig bland folk med lungcancer.

När det gäller insjuknandet finns data för både lungcancer och akut hjärtinfarkt tillgängliga från 1987. Bland män har båda dessa tillstånd minskat i jämförbar takt. Bland kvinnor har hjärtinfarkt minskat svagt, medan lungcancer ökat ganska påtagligt. Rökningen har också börjat minska senare bland kvinnor. De flesta sjukdomsfall inträffar bland äldre, och i de äldre generationerna var rökning tämligen ovanligt bland kvinnor; det finns idag fler medelålders och äldre kvinnor än på 80-talet som har rökt, medan det motsatta gäller män, enligt en rapport från SCB. I t.ex. uppföljningsstudier som har gjorts på kvinnliga och manliga brittiska läkare är dödligheten i både lungcancer och kranskärlssjukdom högst bland dem som röker, men jämför man exrökare med livslånga icke-rökare är dödligheten i kranskärlssjukdom på sin höjd svagt förhöjd (i relativa tal), medan dödligheten i lungcancer fortfarande är kraftigt förhöjd bland de förra. Det här kanske är en viktig orsak till förändringarna i sjukdomsmönstret: bland äldre män har det skett en förskjutning från rökare till exrökare, medan det bland äldre kvinnor snarare skett en förskjutning från icke-rökare till exrökare.

För övrigt: en folkhälsostrategi baserad på samma tänkesätt som hos slantsinglarna som förmodar att det kommer att bli krona nästa gång om det blivit klave fyra gånger i följd. Jag såg för länge sedan någon intervju med Anders Lundin, där han berättar om hur han efter inspelningen av Robinson smittas av något och hamnat på sjukhus med rekordhög feber. Nu kan Abalone Dots, BWO o.s.v. resonera som följande: ”Vi behöver inte vara rädda för att någonsin få över 41 graders feber: det skulle ju innebära att minst två personer som befann sig på allsångsscenen vid ett visst tillfälle drabbades under sin livstid, vilket måste vara mycket osannolikt.” Vid närmare eftertanke kan vem som helst sätta på tv:n när Lundin är i rutan och tänka: ”Jag behöver inte vara rädd: det skulle ju innebär att minst två personer som nu är synliga i det här rummet drabbades…” Det är lätt att se vilka möjligheter till folkhälsoarbete det öppnar.

torsdag 7 augusti 2008

Sensmoral: artikulera

När jag var hemma hos mina föräldrar nu i helgen såg jag reprisen av Allsång på Skansen. Västerviksgruppen Abalone Dots framförde Flickorna i Småland. Jag kommer att tänka på första gången jag hörde den låten. Jag var i tioårsåldern eller något yngre. Det var nog den amerikanska gruppen Delta Rhythm Boys som framförde den då. De sjöng med kraftig brytning, och jag hörde den i baksätet, genom en förmodligen knastrig bilradio, på en väg någonstans i närheten av Älvdalen. Redan då intresserade jag mig för medellivslängd och sådant; jag kände i alla fall till medellivslängden för båda könen i Sverige, och brukade jämföra den med data från andra länder i När Var Hur. Jag tyckte att någon av raderna handlade om att de småländska flickorna skulle leva tills de blev 80 år. Jag kan nu inte begripa vad det var som jag uppfattade så.