Praktiska problem

Jag såg en insändare i Expressen, skriven av en person som hade läst om en professor i praktisk filosofi och undrade vad praktisk filosofi var för något. Är en praktisk filosof betjänt av att kunna snickeri, undrade skribenten. Tidningen hade publicerat en bild av en hammare invid insändaren. Jag vet inte om det var Expressens avsikt, men jag kom att tänka på Nietzsches paroll, att ”filosofera med hammaren”. Det anses att det var avsett som en metafor för att skilja idéer som har någon substans från sådana som är ihåliga.

Vid de flesta svenska högskolor är filosofiämnet uppdelat i praktisk och teoretisk filosofi. Det är inte lätt att förklara vad filosofi är, och inte heller helt lätt att förklara vad som är skillnaden mellan praktisk och teoretisk filosofi. Men den praktiska filosofin täcker in områden som är kopplade till normer eller värderingar, som moralfilosofi, samhällsfilosofi och estetik. Inom teoretisk filosofi studerar man t.ex. förutsättningarna för kunskap, språk och vetenskap. Såväl ”praktisk” som ”filosofi” i ”praktisk filosofi” har ett visst samband med hur dessa uttryck kan användas till vardags, samtidigt som man inte utifrån någon rent vardaglig förståelse kan bilda sig någon rimlig uppfattning av vad praktisk filosofi är. Båda uttrycken är väl dessutom mångtydiga redan i vardagsspråket.

Inom den praktiska filosofin kan man ägna sig åt frågor som är av direkt praktisk relevans, som när man försöker tillämpa olika teorier om hur vi bör handla på kontroversiella sakfrågor, som abort, dödshjälp eller liknande. Å andra sidan kan man ägna sig åt att studera förutsättningarna för resonemang kring sådana frågor, t.ex. när man frågar sig om det existerar några fakta om vad som är moraliskt riktigt, som är oberoende av våra åsikter, och om och hur vi i så fall kan få kunskap om dem. Eller man kan, som jag, studera logiska relationer mellan moralnormer. En utomstående som kom in på något av mina seminarier skulle kunna fråga sig vad det är som är praktiskt med den här filosofin. Tja, man kan säga att det är filosofi som handlar om normer, även om jag inte förespråkar eller kritiserar några speciella normer.

Språkfilosofiska frågor brukar inte räknas till den praktiska filosofin. Men vissa filosofer anser t.ex. att frågor om språklig mening, som hör till det centrala inom språkfilosofin, är normativa: när vi säger att någon menar något med ett visst uttryck, tar vi ställning till vad individen borde säga. Om man anser det, håller det väl inte att säga att den praktiska filosofin inrymmer de filosofiska frågor som är kopplade till normer och värderingar; möjligen att den inrymmer de frågor som traditionellt ansetts kopplade till normer och värderingar. Hur man skall karakterisera filosofi beror väl i sig till en del på vad man har filosofisk uppfattning, och detsamma gäller skillnaden mellan praktisk och teoretisk filosofi.