tisdag 11 januari 2011

Logiska besvär

En litteraturvetare i Lund, Katarina Bernhardsson, har relativt nyligen disputerat på en avhandling som fått betydligt större uppmärksamhet i media än min avhandling(*), och förmodligen min filosofiska forskning överhuvudtaget, någonsin kommer att få. Den heter Litterära besvär och handlar om skildringar av sjukdom i svensk samtidslitteratur. Jag såg ett recension av Bernhardssons avhandling, av Nils Schwartz i Expressen(1). Schwartz skriver i inledningsstycket att sjukdom är något som ”konstituerar de mänskliga livsvillkoren mera än kärlek”, att ”[d]et finns de som aldrig har älskat, men ingen som aldrig har haft feber”. Det påståendet fick mig att tänka på en föreläsning i religionsfilosofi vi hade när jag läste första terminen praktisk filosofi, för nära tio år sedan. I läroboken vi hade stod följande som exempel på ett påstående som vi kunde inse var sant, fast det inte gick att verifiera utifrån erfarenheten.

(A) Alla människor tillbringar en del av livet sovande.

Vår föreläsare sade att (A) var ett uppenbart falskt påstående och bad oss ge ett motexempel. Jag räckte upp handen och hänvisade till att det föds barn som dör strax efter förlossningen, i vissa fall innan de fått sova någonting. Ja, och om man anser att det mänskliga livet börjar före födelsen, borde det fungera att hänvisa till foster som dör strax efter att de passerat den relevanta gränsen.Vad skall vi säga om följande påstående?

(B) Vissa människor har aldrig älskat, men alla människor har haft feber.

(B) har formen av en konjunktion, som är sann i just de fall där båda leden är sanna. Det första ledet är säkert sant, åtminstone om ”älskat” tolkas som att man upplevt romantisk kärlek riktad mot en annan person, eller liknande. Men det andra ledet är uppenbart falskt. Som i sömnexemplet kan man hänvisa till att det finns gott om små barn som aldrig hunnit få feber, och många av dem som dör under första levnadsåret hinner förmodligen aldrig få det heller. Vad skulle vara fel med det motexemplet? Ingår inte alla människor i den i sammanhanget relevanta mängden av individer? Kanske handlar det bara om människor som är gamla nog och har andra egenskaper nödvändiga för att kunna intressera sig för litteratur. Blir (B) sant i ett sådant fall? Jag vet inte: jag har i alla fall inga uppenbara motexempel.

(*)Min avhandling har nu levererats och spikats i reviderad version och finns åter tillgänglig här.

(1) Schwartz. N., Katarina Bernhardsson: Litterära besvär, Expressen 2010-12-07, http://www.expressen.se/kultur/1.2243904/katarina-bernhardsson-litterara-besvar

2 kommentarer:

Svenske Floyd sa...

Grattis till spikningen, och lycka till!

Karl sa...

Tack, tack. Nu har betygsnämnden fått se manuset före tryck, så nu bör det inte bli så stora problem.