När det gäller tänkbara förklaringar av den senare typen har de påvisat en stark korrelation mellan andelen energi från fett och manlig överdödlighet i kranskärlssjukdom, både över tid i England och Wales och internationellt i 1990-talets värld, och de diskuterar bl.a. hypotesen att kvinnor skulle få en mer gynnsam förändring av fördelningen av blodfetter än män vid en ökning av andelen mättat fett i kosten. En annan hypotes av denna typ kunde vara att män utvecklar mer bukfetma än kvinnor vid samma grad av övernäring (jag skrev här den 26 mars 2011 om en svensk studie som skulle kunna ge stöd för detta). Jag uttryckte emellertid misstanken att tidstrenderna i England och Wales till stor del var konstlade och berodde på att deras definitioner av kranskärlssjukdom under studieperiodens första årtionden var för ospecifika.
Nu tittade jag specifikt på de data de engelska forskarna använt för England och Wales. Jag studerade närmare den första åren i den studerade perioden, på 1920-talet, när den manliga överdödligheten i kranskärlssjukdom, enligt deras definition, var som lägst. Om vi tittar på den definition av kranskärlssjukdom som användes för denna period (beskrivs i ett webbsupplement till [1]), innehåller den följande fyra koder från den då använda klassifikationen ICD-3.
| Kod | Beskrivning |
|---|---|
| 89 | Angina pectoris (kärlkramp) |
| 90(5) | Fetthjärta |
| 90(7) | Andra (i relation till övriga koder i ICD-3)/ospecificerade sjukdomar i hjärtmuskeln. |
| 91b(2) | Arterioskleros utan nämnd kärlsjukdom i hjärnan. |
Av de listade koderna är det bara 89 som kan sägas vara riktigt specifik för kranskärlssjukdom. 90(5) och speciellt 90(7) kan innefatta en rad olika andra sjukdomstillstånd, t.ex. inflammationer i hjärtmuskeln. Koden 91b(2) är kanske inte fullt specifik för kranskärlssjukdom, men den beskriver ändå den typ av sjukdomsprocess som är involverad i de flesta fall av kranskärlssjukdom och kunde kanske då förväntas visa en stark samvariation med denna när det gäller befolkningstrender. Diagrammet nedan visar åldersspecifik manlig överdödlighet perioden 1921–23 för de fyra koderna individuellt och för summan av dem i åldrarna över 30 år. Vi ser att för koderna 89 och 91b(2) hade engelsmän redan i början av 20-talet ca 3–5 gånger så höga dödstal som engelska kvinnor i åldersgrupperna under 65 år och 2–3 gånger så höga dödstal mellan 65 och 80 år. Det är siffror som ligger nära de som setts under efterkrigstiden, baserade på mer precisa definitioner av kranskärlssjukdom. För de både ospecifika koderna 90(5) och 90(7) hade emellertid män och kvinnor ungefär samma dödstal i alla åldersgrupper. Men de var så pass vanliga som rapporterade dödsorsaker, i förhållande till de båda andra koderna, att den manliga överdödligheten för summan av alla fyra koderna, som är det forskarna redovisat i [1], inte i någon åldersgrupp blir högre än ca 2/3.
Utifrån mina resonemang i förra inlägget kan man säga att dessa observationer tyder på att det inte heller för England och Wales gäller att speciellt mycket av den manliga överdödligheten i kranskärlssjukdom förklaras av miljöfaktorer som förändrats efter 1920-talet. Däremot har denna manliga sårbarhet under en stor del av 1900-talet utan tvivel fått ökad betydelse för könsskillnader i total dödlighet, genom att kranskärlssjukdom blivit en vanligare dödsorsak. Ett argument i [1] mot att konstlade trender skulle förklara den ökade manliga överdödligheten i kranskärlssjukdom, är att det inte går att se några kompenserande ökningar av de kvinnliga dödstalen i andra sjukdomar i cirkulationsorganen, men det kan bero på att dödstalen i både de hjärtproblem som täckts av de ospecifika diagnoserna, som över tid kommit att exkluderas från definitionen av kranskärlssjukdom, och i övriga icke kranskärlsrelaterade cirkulationsdiagnoser varit på allmänt nedgående under perioden (kanske till följd av bättre hygien, bättre tidiga uppväxtvillkor i yngre födelsekohorter, antibiotika etc.). Att kvinnornas dödstal i kranskärlssjukdom, trots den klart bristande specificiteten i forskarnas definition, fram till 30-talet såg ut att öka i ungefär samma takt som männens kan bero på att dödstalen i ospecifika diagnoser som 90(7) fick ett tillskott från andra (kanske ännu mer ospecifika) diagnoser som inte räknats in i deras definition (dödstalen i 90(9), ospecificerad hjärtsjukdom, minskade t.ex. under 20-talet).
Om vi ser till de positiva samband mellan fettkonsumtion och manlig överdödlighet på internationell nivå forskarna konstaterade i den moderna världen, kan man påpeka att de länder som har låg fettkonsumtion ofta är relativt fattiga länder, med hög rapporterad kranskärlsdödlighet bland både kvinnor och män, som jag visat på i t.ex. inlägget här från nyårsdagen. Även om vi har formellt precisa definitioner av kranskärlssjukdom, kanske diagnosen i många av dessa länder i praktiken inte är så specifik, utan ofta används för att rapportera hjärtsjukdom av annan orsak, t.ex. infektioner i hjärtmuskeln.
 |
| Diagrammet (klicka för förstoring) visar kvoten för genomsnittliga dödstal i England och Wales 1921–23 mellan män och kvinnor i olika åldrar, för de koder som ingår i definitionen av kranskärlssjukdom i [1] för dessa år (se texten för beskrivning). Rådata tillgängliga via Office for National Statistics. |
[1] Lawlor, D.A., Ebrahim, S. och Davey Smith, G.D., Sex matters: secular and geographical trends in sex differences in coronary heart disease mortality, BMJ 2001, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11546699
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar