Straffet

Jag har ägnat veckan åt att läsa i James Forresters bok Being good and being logical. Boken går ut på att diskutera och ställa upp system som visar den logiska strukturen hos normbegrepp, som ”bör”, ”får” och liknande. Detta har varit ett livligt debatterat ämne inom filosofin sedan 50-talet, och mitt eget avhandlingsprojekt går också ut på att hitta något slags klarhet i det.

Ibland pratar man om att det bör vara på ett visst sätt, t.ex. ”batterierna i datorn bör vara laddade”; ibland pratar man om att någon bör göra något, t.ex. ”du bör sätta datorn på laddning”. Hur skall relationen mellan dessa begrepp förstås? Det vanligaste bland filosofer som sysslar med frågan har nog varit att analysera det senare direkt i termer av det förra: ”du bör sätta datorn på laddning” betyder t.ex. ”det bör vara så att du sätter datorn på laddning”. På så sätt får man ett ”bör” som opererar på påståenden, t.ex. ”du sätter datorn på laddning”, vilket förenklar den filosofiska analysen: man kan t.ex. använda vanliga semantiska modeller som utarbetas för att analysera begrepp som ”det är nödvändigtvis så och så”.

Forrester godtar inte denna typ av analys rakt av, men han har en sorts vidareutveckling: han hävdar att ”du bör sätta datorn på laddning” kan förstås som ”det bör vara så att du antingen sätter datorn på laddning eller får ditt rättmätiga straff” (”appropriate penalty”). ”Bör göra” är alltså kopplat inte bara till en agent, någon som kan handla på ett bestämt sätt, utan också till föreställningen om ett rättmätigt straff. Det verkar en smula hårt. Jag tycker nog ofta att folk bör göra på det ena eller det andra sättet, utan att jag för den skull också anser att de bör lida något som kan beskrivas som ett straff, eller negativ följd, om de inte gör det. Men då handlar det väl, skulle Forrester säga, egentligen bara om det lamare ”bör vara”. Ibland kan jag undra om det att jag sitter här och försöker få reda i de här frågorna i sig är ett straff för något.