Den lurade Alexander

Kant är känd för att ha betonat hur fel det är att ljuga i alla upptänkliga situationer. En sak jag kunde ha skrivit examinationsuppgift på i den kurs jag gick om honom är hur han såg på andra typer av vilsledande språkanvändning.

Man kan ju vilseleda genom att säga en del av sanningen. Ibland kan man till och med vilseleda genom att säga hela sanningen i en situation där den man kommunicerar med är inställd på att man skall ljuga. Jag såg ett exempel på det i en gammal Kalle Anka-serie, ”Guldklimpsbåten” (av Carl Barks). Farbror Joakim och Alexander Lukas är med i en tävling, i Alaskas vildmark, om vem som kan hitta störst guldklimp. I en situation där Alexander är på väg in i mål, med båt, ropar Joakim, som verkar chanslös, ”Det är bäst att du tar högra flodgrenen! Det är en genväg till stan!” Alexander räknar med att Joakim ljuger och tar, som Joakim beräknat, den vänstra flodgrenen, vilket leder till att han hamnar i en vattenvirvel och blir sjösjuk, så att han går med på att byta bort guld och båt mot ”läkande örter” från Joakim, förklädd till medicinman.

När Joakim utgav sig för att vara medicinman ljög han verkligen, men när han ropade åt Alexander att ta högra flodgrenen vilseledde han ju bara genom att inte ljuga eller undanhålla. Ja, man kan väl gå vidare tänka sig situationer där man vill hjälpa någon person som är inställd på att man kommer att ljuga, och därför säger vad man vet är falskt, i hopp om att personen skall tro att man ljuger och därmed dra korrekta slutsatser.