Fattigdomsvecka

Denna vecka har jag haft de sista lektionerna i Kantkursen. I övrigt har det varit föreläsningar med Peter Singer i Stockholm på temat Global poverty alla dagar utom torsdag, och jag var där vid alla tillfällen utom tisdagen, då det var Kantlektion. Det gick ut på att diskutera vilka moraliska förpliktelser vi har när det gäller att förbättra situationen för världens fattiga. Singer är sedan länge känd som förespråkare för utilitarismen: den morallära som säger att det riktiga handlandet är det som maximerar välfärden, sett till hela världen. Det ligger nära till hands att tro att detta ställer stora krav på oss i den rika världen, när det gäller att dela med oss av våra resurser till världens fattiga, och Singer har också ofta hävda att vi i varje fall bör göra betydligt större uppoffringar än de flesta av oss gör i dagens läge, vilket han försvarade även här. Men för att kunna ta ställning till detta måste vi också ta ställning till den empiriska frågan om olika former av bistånd gör nytta. Detta diskuterade Singer i onsdags, med en person från SIDA som inbjuden opponent.

Det jag kan tycka är att det filosofiska innehållet i föreläsningarna blev något ytligt. Jag kan dra paralleller med Ian Hacking, som föreläste i Uppsala för ett par år sedan: han är en filosofisk kändis i likhet med Singer (båda har t.ex. fått böcker översatta till svenska), och även i hans fall blev det ganska tunt, filosofiskt sett. Kan det ha vara så att dessa tänkare tenderar att lägga sig på en alltför populär nivå, även när det vänder sig till filosofer? I Singers fall har det nog mycket att göra med de allmänna problemen med tillämpad etik: det är svårt att hitta något av specifikt filosofiskt intresse i kopplingen mellan teorierna och de konkreta frågorna. Kommentatorerna från Stockholms universitet lyckades dock, både i måndags och i dag, initiera tämligen intressanta diskussioner om rättfärdigandet av Singers filosofiska idéer.

I måndags var det också någon i publiken som frågade Singer efteråt något i stil med ”Varför står du själv här, och det gäller för oss alla här …”. Det Singer sade att han väntat sig skulle följa (vilket även jag väntade mig) var ”… istället för att vara ute i världen och bekämpa eländet, som du lär ut att vi bör göra”. Men det som följde var ”… istället för att vara hemma och reproducera dig, och på så vis maximera antalet individer med värdefulla liv”. Ja, skall det vara riktat till alla i publiken, är det väl en del av oss som av olika skäl inte har så lätt att få tillfälle att reproducera oss. Men det illustrerar hur som helst en skillnad mellan olika tolkningar av utilitarismen: enligt vissa tolkningar kan maximering av välfärden verkligen innebära att det skapas nya individer med bra liv, vilket kan uppväga försämringar för existerande individer. Singer har deklarerat att hans utilitarism inte skall uppfattas så, utan det viktiga är vad som händer med existerande individer. Resonerar man ställs man ändå inför olika frågor hur man skall förhålla sig i situationer där vi måste ta ställning till att sätta individer till världen, och såvitt jag vet har Singer inte formulerat någon lösning han själv blivit nöjd med.