Icke fungerande

Jag går en kurs om Kant, där vi nu pratat om den idé han kanske är mest allmänt känd för: det kategoriska imperativet. Man skall, enligt den första formulering han ger av detta, kunna testa om ens handlingsprinciper överensstämmer med morallagen genom att undersöka om man kan vilja att de blir allmänna naturlagar, och det har handlat om hur svårt det är att ge någon sammanhängande tolkning av vad det innebär att något ”blir allmän lag” som Kant skulle ha accepterat. Innebär det att alla gör det som principen, som världen faktiskt ser ut, skulle få dem att göra? Det kan inte vara vad Kant menat: då blir det problem i situationer där någon godtycklig individ i en grupp måste göra någon insats i en nödsitutation, det gäller för var och en i gruppen att om den personen inte gör det förblir det ogjort och det blir kalabalik om alla försöker göra det – vilket är vad som skulle inträffa om något i stil med ”gör en insats där det behövs” enligt den ovannämnda tolkningen blev allmän lag.

En alternativ tolkning är att man skall titta på situationer där alla handlar i enlighet med principen, fast det inte behöver vara så att de alla gör vad principen nu kräver av var och en. Det skulle kunna innebära att precis en är aktiv och gör den insats som behövs, medan de andra förhåller sig passiva. Men denna tolkning skulle kunna släppa igenom principer som ”strunta i att rösta och hitta på något annat vettigt när din röst ändå inte gör någon skillnad”. Det är i princip möjligt att organisera så att ett optimalt antal röstar. Men det är när folk resonerar i stil med ”Jag struntar i att rösta: min röst gör ändå ingen skillnad” som många blir upprörda och säger ”Men om alla tänkte så…”. Den första tolkningen skulle nog också fördöma ett sådan förfarande, men den gav ju oacceptabla resultat i andra situationer.

Frågan är om det finns någon tredje tolkning, som vår lärare förbisett och Kant skulle gilla. För min del tror jag att våra vardagliga moralresonemang i fall som röstningen bygger mycket på praktiska överväganden: det skulle inte vara hanterbart att söka åstadkomma ett optimalt antal röstande, och vi måste därför hålla oss med principer som att vi skall gå och rösta, om vi inte har speciella skäl att låta bli. Frågan är om Kant skulle ha godtagit denna typ av resonemang; han kanske skulle ha sagt att hans moralprinciper då skulle vila på alltför lösa, empiriska grunder.