Död åt "den vanligaste dödsorsaken"

Socialstyrelsen har gått ut med pressmeddelande: ” Hjärt- och kärlsjukdomar fortfarande vanligaste dödsorsaken”. Ja, läser man deras nya rapport finner man att inget annat kapitel i ICD-10, som är den klassifikation som används för statistiken, tillskrivs lika många dödsfall som sjukdomarna i cirkulationsorganen. (Hela tiden diskuteras här den s.k. underliggande dödsorsaken: den huvudorsak som det finns en av per dödsfall.) Det finns många alternativa listor man skulle kunna använda för rankningen, och amerikanska NCHS, som använder en rankning som inte utgår från kapitelindelningen i ICD-10, varnar också i en rapport uttryckligen för denna godtycklighet när det gäller valet av lista. Problemet med uttalanden om ”den vanligaste dödsorsaken” är just att de leder folk till att resonera som om det fanns en enda möjlig lista, som stod skriven i stjärnorna. Det är inte svårt att hitta svenska exempel på vad som tycks vara sådana resonemang.

Kardiologen Karin Schenck-Gustafsson brukar, när hon uttalar sig i medier, referera till sin SIFO-undersökning från 2005, som hon påstår visar att de flesta i Sverige är okunniga om att hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken bland svenskor. När jag först läste om det fick jag intrycket att hon låtit fråga i stil med: ”Vilken är den vanligaste dödsorsaken bland svenskor: (a) cancer, (b) hjärt- och kärlsjukdomar ...” Om man frågar så, undviker man ju problemet med olika möjliga listor. De som svarar (a) i exemplet, är, om den officiella statistiken är att lita på, helt enkelt okunniga. Men nu tycker jag det verkar troligare att hon bara ställt frågan rakt ut, utan alternativ. I så fall finns det inget som säger att de tillfrågade utgår från en lista där ”hjärt- och kärlsjukdomar” betraktas som en avgränsad dödsorsak. Svar som ”cancer” (alla former) eller ”hjärtinfarkt” kan vara grundade på både korrekta och felaktiga föreställningar om hur de orsakerna förhåller sig till andra: så länge vi inte vet vilken lista som används kan vi inte avgöra det.

Alla svar kan dock inte förklaras genom att man hänvisar till olika listor. Ett återkommande tema i KSG:s uttalanden är att folk tror att bröst- eller underlivscancer är det flest svenskor dör av, och svarar folk t.ex. ”bröstcancer” är det oförenligt med statistiken. Under 2006 dog 1509 kvinnor av bröstcancer, medan 4258 kvinnor dog av ”akut hjärtinfarkt, ospecificerad”, vilket är en post på den nedersta nivån i ICD-10, som inte går att hacka upp ytterligare. Därför är det omöjligt att göra någon komplett lista, baserad på den officiella statistiken, där bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken bland svenskor.

Hjärt-Lungfonden har också gjort undersökningar, riktade till dels allmänheten, dels politiker och tjänstemän i landsting, med frågan ”Vilken tror du är den vanligaste dödsorsaken i Sverige idag?” Här gällde frågan båda könen. Den är förstås sårbar för det ovannämnda listproblemet. 48 procent av allmänheten har svarat ”hjärt/kärlsjukdomar”, men det framgår inte hur svaren närmare fördelats; en del måste rimligen ha gett mer specifika svar inom detta område. En annan intressant sak är att några svarar sådant som ”fetma”, ”rökning” eller ”stress”. Det är faktorer som ofta kan ligga bakom sådant som normalt rapporteras som underliggande dödsorsaker, som hjärtsjukdomar eller cancer. Det går knappast att säga att dessa svar är felaktiga när frågan är ställd på detta sätt, men de kan inte verifieras mot statistiken. I slutet av ICD-10 finns Z-koderna, som bl.a. täcker olika faktorer i livssituationen, och de kan ibland rapporteras som bidragande dödsorsaker, men det är kanske inte troligt att de någonsin får så stort genomslag som sådana. 7 procent svarar sådant som ”ålder/ålderdom/naturlig död”. Kanske är det så att många dödsfall som i statistiken hänförs till t.ex. kroniska hjärtsjukdomar av omgivningen uppfattas som ”naturlig död”.

Att Socialstyrelsen och andra presenterar olika betydelsefulla grupper av dödsorsaker är nog oundgängligt, om statistiken skall göras överskådlig, men det kanske skulle leda till mindre missförstånd om de undvek att använda uttryck som ”den vanligaste dödsorsaken”. När folkhälsan i Sverige diskuteras i t.ex. läroböcker kan det verka praktiskt att hänvisa till rankningar, eftersom dessa ofta står sig längre än årsspecifika procentsiffror, men det bästa vore kanske här ofta att hänvisa till den procentuella variation som förekommit under de senaste decennierna.