onsdag 9 september 2009

Förkrångligande

Dialektmysterieprogrammet i går handlade om dal- och bergslagsmål. De besökte Lima och kom in på fenomenet med språkliga domänförluster: att det inom ett visst språk inte längre finns ord som täcker ett visst ämnesområde. När det gäller Limadialekten, som troligen är svårare att förstå för de flesta svenskar än t.ex. norska, är det svårt för gamla Limabor att hålla sig till den när de pratar politik. Vissa vetenskapsområden är svåra att diskutera på svenska över huvudtaget.

Jag kan märka en sådan utveckling inom filosofin. På mer avancerade nivåer finns ofta ingen svensk terminologi, och i undervisning och uppsatser på svenska kör filosofer med olika hemsnickrade översättningar. Även när det finns en svensk terminologi tenderar den att bli alltmer anglofierad, tycker jag mig märka. Hedenius talade ofta om ”nyttomoral”, och även något yngre filosofer, som Lars Bergström, publicerade på 1970-talet uppsatser med titlar som ”Vad är nyttomoral?”. Men jag vet inte om jag hört någon använda detta uttryck sedan jag började studera filosofi 2001. I stället används ”utilitarism”, som är en direktöversättning av ”utilitarianism”. Kanske har det att göra med att ”nyttomoral” i vissa kretsar blivit en nedsättande term. Det finns fler exempel av liknande typ. ”Värdenihilism” tenderar att ersättas med ”emotivism” och ”värdeteori” med ”axiologi”. I de fallen kan det motiveras med att det undanröjer tvetydigheter i de mer försvenskade termerna. Men i andra fall, som när ”kunskapsteori” ersätts med ”epistemologi”, vet jag inte om det finns någon sådan motivering.

Allmänt kan det vara en fördel att använda termer som liknar de engelska då största delen av den filosofiska litteraturen idag är på engelska: om man känner till uttryckens betydelse på det ena språket blir de självförklarande på det andra. En nackdel, speciellt om man skall försöka göra någon populär framställning, kan ju vara att filosofin ter sig späckad med krångelspråk och därför otillgänglig. Å andra sidan kan det också vara en belastning att använda termer som har motsvarigheter i vanligt språkbruk, eller är sammansatta av ord som förekommer i detta: som jag diskuterade i mitt julaftonsinlägg här finns det då risk att folk tror sig begripa precis vad termerna står för, fast de i själva verket har missat viktiga betydelseskillnader mellan deras filosofiska och vardagliga användningar.

4 kommentarer:

Elisabeth sa...

Ja, "kunskapsteori" var väl ett bra ord?! I vissa fall kan det som sagt vara bra med de engelska termerna, men inte alltid. Det irriterade mig ofta när vissa föreläsare pratade om "demand" och "supply", när de borde använt de svenska orden.

Det där med att inte kunna prata om vissa områden på svenska känner jag igen; vissa områden inom språkhistoria och språkvetenskap har jag svårt för att prata om på svenska, just för att jag lärt mig allt från tyskspråkig litteratur.

Karl sa...

Ja, och i och med att det är ett så vanligt ord inom filosofin är det kanske inte ett så stort problem att man behöver förklara att det betyder samma som "epistemology". Detsamma gäller väl de exempel du tar upp, även om jag inte är så insatt i dessa områden.

Jo, jag har också sett fenomenet att svenskspråkiga som läst filosofi i Storbritannien inte känner till svensk filosofiterminologi.

Svenske Floyd sa...

Prata latin, vetja. Inte komplett grammatiskt latin för det gör knappt latinisterna ens, men terminologin! Den s k "engelska" är ju mest latin egentligen.

Karl sa...

Ja, i viss mån gör filosofer i allmänhet det redan idag: i dagens filosofiska jargong förekommer en hel del rent latinska uttryck, som "prima facie" (vid första anblicken), "ceteris paribus" (under i övrigt lika omständigheter), "a priori" (vetbart utan hjälp av sinneserfarenhet) etc.