Omstuvad dödlighet

Om medellivslängden utvecklas olika bland olika grupper, t.ex. kvinnor och män, letar man gärna efter någon specifik dödsorsak där dödligheten utvecklats på olika sätt bland olika grupperna. När medellivslängden nu ökar snabbare bland män i Sverige, hänvisar man till gradvis minskad manlig överdödlighet i rökrelaterade sjukdomar. Men det är ju också så att förskjutningar i dödsorsaksmönstret kan leda till förändringar i dödlighetsskillnader mellan könen, även om det inte sker några förändringar av förhållandet mellan könens dödlighet i någon specifik orsak. Den relativa överdödligheten bland unga män jämfört med unga kvinnor har ökat kraftigt i Sverige under 1900-talet. Tittar man i Sveriges officiella dödsorsaksstatistik, inser man att huvudförklaringen är att infektioner som tbc, som drabbade könen relativt lika, nästan försvunnit som dödsorsak i dessa grupper och yttre orsaker, som olyckor och självmord, i stället blivit dominerande. Överdödligheten i yttre orsaker bland unga män är inte högre idag än på 30- eller 50-talet, snarare tvärtom.

När det gäller medelålders och äldre ökade också dödlighetsklyftan mellan könen under en stor del av 1900-talet. Här är en viktig förklaring att den manliga överdödligheten i kranskärlssjukdom ökade under perioden. En grupp brittiska epidemiologer har påvisat detta fenomen i flera västländer (1). De visar på en korrelation med ökande fettintag i befolkningarna och spekulerar i om förändrade matvanor kan ha påverkat kvinnor och män olika. En annan förklaring kanske kunde vara att den manliga överdödligheten huvudsakligen beror på ökad mottaglighet för åderförkalkning bland män och att hjärtsjukdomar förr, och även i nutida befolkningar med låg manlig överdödlighet, vilka i stor utsträckning utgjordes av relativt fattiga befolkningar, oftare orsakades av andra faktorer, t.ex. infektioner. De diagnoskriterier de brittiska forskarna använt sig av är också ganska ospecifika, speciellt för äldre tid, och inkluderar t.ex. sådant som preciserats som inflammationer i hjärtat. Det blev en brant ökning av den rapporterade överdödligheten i England kring 1950, samtidigt som de bytte klassifikation och införde mer specifika kriterier för kranskärlssjukdom. Ser man till svensk statistik från 30-talet hade speciellt litet yngre män redan då en påtaglig överdödlighet i ”åderförkalkning”, men inte i diagnoskategorier specifika för hjärtat.

Sedan 80-talet har könsklyftorna i dödlighet minskat i Sverige, samtidigt som dödligheten i kranskärlssjukdom minskat och denna orsak kommit att uppta en allt mindre andel av den totala dödligheten bland båda könen. De relativa könsskillnaderna i kranskärlsdödlighet har i och för sig också minskat i yngre åldersgrupper, men knappast bland pensionärer, där de flesta dödsfall inträffar. En allt större andel av dödsfallen bland medelålders och äldre har kommit att orsakas av annat, som cancer och demens (även om man får se upp med artificiella trender, orsakade av ändrad rapportering). När det gäller cancersjukdomar som grupp har kvinnor högre dödlighet än män från 30-årsåldern upp till 60-årsåldern; därefter finns en manlig överdödlighet, men den är relativt sett inte lika stor som för kranskärlssjukdom, förutom bland de äldsta. När det gäller demens finns ingen manlig överdödlighet, tvärtom tycks kvinnor ha något högre dödlighet i förhållande till åldern, åtminstone i åldersgrupperna över 80 år. När de nämnda tillstånden får allt större relativ betydelse som dödsorsaker, på bekostnad av kranskärlssjukdom, tappar kvinnorna gradvis sin överlevnadsfördel.

Dödsorsaksstatistik tillgänglig via Socialstyrelsen från 1997 och SCB 1969–96; i övrigt tryckta rapporter.

(1) Lawlor DA, Ebrahim S, Davey Smith G., Sex matters: secular and geographical trends in sex differences in coronary heart disease mortality, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11546699