Saltade siffror

På dagens DN Debatt har ett par forskare, Mattias Aurell och Erik Persson, publicerat en artikel som fått rubriken ”Med mindre salt i maten blir vi mycket friskare”(1). Det handlar om sambandet mellan saltintag och förhöjt blodtryck, som är en riskfaktor för kranskärlssjukdom, slaganfall etc. De gör ett par påståenden jag vill kommentera. De utgår från att minskat saltintag skulle sänka blodtrycket hos ”alla”, och skriver att ”[d]et har alla nytta av för risken för hjärtinfarkt och stroke minskar med lägre blodtryck genom hela blodtrycksregistret”. Om deras påståenden om blodtryckssänkning och riskförändring stämmer, i vilken mening har ”alla” i detta fall nytta av att tillhöra en kategori med lägre frekvens av t.ex. slaganfall? Det kan ju inte vara så att det faktiska utfallet alltid förbättras, eftersom många aldrig drabbas av slaganfall i vilket fall som helst. Menar de att det finns en positiv förväntad nytta (värdet av möjliga utfall vägda mot sannolikheter) av omedelbart sänkt blodtryck för alla? Ja, gäller det t.ex. unga människor med lågt blodtryck, som i nuläget har mycket låg risk för slaganfall, men kan råka ut för besvär relaterade till lågt blodtryck?

De hänvisar också till Finland, som i början av 90-talet införde bestämmelser om saltinnehåll i industriproducerade livsmedel, och skriver att saltintaget där sedan dess nästan halverats, från 14 till 8 gram/dag, och att ”dödligheten i i hjärtattacker och stroke minskat med uppemot 80 procent i åldrarna under 64 år”. De ger inga källhänvisningar för påståendet. Sedan årtionden tillbaka har vi haft minskande dödstal i kärlsjukdomar i de flesta västländer. De två första diagrammen nedan visar överdödligheten i kranskärlssjukdom och slaganfall i Finland och Sverige 1989 jämfört med 2007. I vissa låga åldersgrupper, där kurvorna blir väldigt hackiga p.g.a. få dödsfall (speciellt i den finska befolkningen, som är mindre än den svenska), kan man se att dödligheten i Finland 1989 var mer än fem gånger så hög som 2007, men generellt är minskningarna betydligt mer modesta, också i åldersgrupperna upp till 60–64 år. Betoningen i deras påstående bör alltså läggas på ”uppemot”.

Dödligheten i både kranskärlssjukdom och slaganfall har som synes minskat påtagligt även i Sverige, som alltså inte infört några motsvarande bestämmelser, och enligt siffror som ges i artikeln verkar ha ungefär samma saltintag som Finland innan bestämmelserna infördes. När det gäller slaganfall verkar den relativa minskningen mer uttalad i Finland, men det är svårt att se något sådant mönster för kranskärlssjukdom. I de två nedre diagrammen visar jag också logaritmerna av dödstalen för kvinnor och män i Finland och Sverige 2007. Som synes har Finland i flera fall dessutom fortfarande högre dödstal än Sverige, bl.a. när det gäller slaganfall i yngre åldrar och kranskärlssjukdom bland män.

Uppdatering 30 december: Har hittat en förklaring till de finska dödlighets- och saltintagstrenderna. De gäller en betydligt längre tidsperiod än vad som uppges i DN-artikeln, se nytt inlägg.

Diagrammen (klicka för förstoring) visar kvoten av dödligheten för kvinnor och män i 5-åriga åldersintervall, från 30–34 år, i Sverige och Finland 1989 och 2007 och ln-transformerade dödstal 2007 (kranskärlssjukdom, ICD-9-kod: 410–414, ICD-10: I20–I25, slaganfall, ICD-9: 430–438, ICD-10: I60–I69). Statistik tillgänglig via WHO.

(1) Aurell, M., Persson E., DN Debatt 2010-12-24, http://www.dn.se/debatt/med-mindre-salt-i-maten-blir-vi-mycket-friskare