Ta alla chanser

Nu i fredags var det disputation i teoretisk filosofi i Uppsala, som alltså hann före min disputation i praktisk, fast det enligt den ursprungliga planeringen hade blivit tvärtom. Ämne för avhandlingen (abstract) var filosofen David Lewis teorier om objektiva sannolikheter. Vi kan ju göra subjektiva sannolikhetsbedömningar, där vi sätter mer eller mindre stark tilltro till ett påstående, som vi i nuläget inte kan avgöra definitivt. Sådana bedömningar får vi ofta anledning att revidera om vi får ytterligare information. Lewis menade att det finns ett begrepp om objektiv sannolikhet, där den objektiva sannolikheten för ett påstående p vid en viss tidpunkt t, grovt sett, är lika med den grad av tilltro till p som vore rationell utifrån fullständig information om världshistorien upp till tidpunkten t (eller, i den version doktoranden fördrog, bara världens tillstånd vid t) och de naturlagar som gäller. Ämnet för avhandlingen var hur detta Lewis-begrepp om sannolikheter skulle formuleras för att på bästa sätt undvika olika problem det råkar ut för.

Man kan ju fråga sig om man inte utifrån denna information med säkerhet skulle kunna förutsäga vad som hände även i framtiden. I så fall har inget påstående en objektiv sannolikhet annan än 0 eller 1. Gäller detta för vilket tillfälle som helst i världshistorien, är världen, i en stark mening, deterministisk. Det är omdebatterat hur determinism i en sådan bemärkelse förhåller sig till moderna teorier inom fysiken och till möjligheten av fritt handlande. Avhandlingen berörde dock inte dessa problem i någon större utsträckning, även om doktoranden verkade vara mest intresserad av hur det sannolikhetsbegreppet skulle vara användbart för fysikaliska teorier. Vi har annars andra doktorander i Stockholm och Uppsala som skriver om bl.a. problem med determinism och handlingsfrihet; den 13 april i år opponerade jag själv på en uppsats i Stockholm om dessa problem, som f.ö. också handlade om David Lewis.