Otäcka ord

Dagens löpsedlar från Expressen handlar om en känd svensk som drabbats av ”TRE STROKE” på kort tid. Rubriken i artikeln i tidningen talar däremot om ”tre strokes” [1]. Det är inte lätt att veta hur man skall hantera denna sjukdomsbenämning i bestämd form eller plural. Det man kan fråga sig är varför vi alls måste använda oss av den. Vi har ett svenskt uttryck med likartad etymologi, som använts med i grunden samma betydelse, nämligen ”slaganfall”. SAOB anger 1838 som tidigaste belägg för ”slaganfall”, medan tidigaste belägg för ”stroke” i den aktuella betydelsen anges till en artikel i just Expressen från 1979, även om citatet därifrån implicerar att det är etablerat språkbruk bland läkare.

Men hur gick det till när den hanterliga svenska termen ersattes av den engelska? En hypotes från min sida är att när man fick större klarhet i orsakerna till sjukdomsbilden, och såg att personer med plötslig medvetslöshet, som åtföljdes av förlamningar, talrubbningar etc., i typfallet hade drabbats av blödning i hjärnan, föll ”slaganfall” ur bruk till förmån för ”hjärnblödning” (tidigaste av SAOB belagda förekomst 1870). Under andra halvan av 1900-talet blev det emellertid klart att den termen inte var så lämplig som normalbenämning på akuta kärlsjukdomar i hjärnan, eftersom bara en minoritet av fallen numera orsakades av blödning. Det hade troligen skett en förskjutning av slaganfallsbördan från blödningar till infarkter (något som för Englands del beskrivits av Debbie Lawlors forskargrupp i [2]). Det fanns alltså ett behov av ett etiologiskt mer neutralt samlingsbegrepp [*], och då blev det engelska ”stroke” allmänt accepterat.

Varför anammade man det engelska språkbruket i stället för att gå tillbaka till det gamla svenska? En förklaring kanske kan vara något som framhölls i en debatt i Läkartidningen 1997 angående vilken term som är lämplig [3]. Jörgen Malmquist, medicinredaktör för NE, vill undvika det ”ominösa ordet slaganfall”. Han hävdar att det har konnotationer av svår sjukdom med plötslig medvetslöshet, som leder till död eller svåra bestående skador – något som i regel orsakas av ”ett stort intracerebralt hematom” (alltså en hjärnblödning i sträng bemärkelse), numera ”lyckligtvis en minoritet” bland akuta kärlsjukdomar i hjärnan. Denna bild av den epidemiologiska utvecklingen motsvarar ju den som ges i [2]; anledningen till att den gamla termen fått en ”dyster klang”, som Herman Diamant hävdar på samma debattsida, är att dessa svåra fall utgjorde en betydligt större andel av sjukdomsfallen (kanske i synnerhet de diagnosticerade sjukdomsanfallen, då man kan anta att t.ex. mindre hjärninfarkter bland äldre fick diagnos mindre ofta än idag) under den tid termen var gängse. Kanske är det liknande skäl som ligger bakom att ”kräfta” fallit ur bruk till förmån för ”cancer” (som knappast ger upphov till samma grammatiska problem som ”stroke”) – den äldre svenska termen kan ge upphov till ominösa associationer genom att den var bruklig under en tid då cancersjukdomarna i sig var svårare att behandla och man dessutom mer sällan diagnosticerade mindre aggressiva sjukdomar.

Frågan är hur relevant Malmquists argument är när det gäller användning av ”slaganfall” idag. Av just det skälet att termen varit ur allmänt bruk i vården under så lång tid kanske den inte längre framstår som mer skräckinjagande än ”stroke” för de flesta patienter och anhöriga (även om man får komma ihåg att många i de aktuella grupperna tillhör en äldre generation, där de gamla associationerna eventuellt kan hänga kvar) – och i så fall är den grammatiska hanterligheten ett tungt argument för att använda den förra termen.

[*] Jag talar här om begrepp lämpliga att använda i patientkommunikation, hälsodebatt etc.; när det gäller mer formella sammanhang, som statistiska klassifikationer, har man sedan länge haft tillgång till innehållsmässigt adekvata, men omständliga, begrepp, som ”(akut) cerebrovaskulär sjukdom”.

[1] Schönstedt, T., Göran Skytte fick tre strokes på ett dygn, Expressen 2012-08-27, http://www.expressen.se/nyheter/goran-skytte-fick-tre-strokes-pa-ett-dygn/

[2] Lawlor, D.A. m.fl., Secular trends in mortality by stroke subtype in the 20th century: a retrospective analysis, Lancet 2002, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12480358

[3] Debatt i serien Medicinens språk, Läkartidningen 1997, http://ltarkiv.lakartidningen.se/artNo16359