lördag 2 februari 2013

Anpassad till vilka infektioner?

Olika varianter av den s.k. hygienhypotesen går ut på att det skett en ökning av allergiska besvär och/eller vissa inflammatoriska sjukdomar under modern tid, och att detta (åtminstone till en betydande del) beror på att det moderna samhällets relativt höga hygieniska standard medför minskad stimulans av infektiösa organismer, vilket (hos personer med genetisk disposition) leder till att immunförsvaret i vissa avseenden blir överreaktivt och börjar reagera på i sig harmlösa ämnen i omgivningen eller attackera kroppens egna vävnader. Detta kopplas gärna samman med ett evolutionsmedicinskt perspektiv: människan har under nästan hela sin utvecklingshistoria levt i smutsiga miljöer med frekvent stimulans av olika mikroorganismer, och i moderna samhällen framkallar vi de aktuella sjukdomarna genom att folk lever under omständigheter de inte hunnit anpassa sig genetiskt till.

I förra inlägget skrev jag om idén att akuta infektioner (speciellt febrila infektioner) skulle kunna motverka cancerutveckling, åtminstone hos personer med vissa genvarianter. Det skulle kunna vara frestande att försöka applicera ett likartat evolutionärt resonemang här, något i stil med: genom att vi i moderna, rika samhällen söker utplåna infektioner skapar vi en miljö som är ”onaturlig”, i bemärkelsen främmande för vad vår art anpassats till under årmiljoner av evolution och bidrar därigenom till att skapa grogrund för ökad cancerfrekvens. Men jag tycker mig se att det finns centrala problem med en sådan idé. För det första leder cancersjukdomar oftast till allvarlig ohälsa och död först efter den reproduktiva periodens slut, och selektion av en viss egenskap genom att den skyddar mot cancerutveckling har därför troligen gått mycket långsamt. Kanske skulle det ändå vara rimligt att hävda att en sådan anpassning skett om en miljö med frekventa akuta, febrila infektioner varit något som förekommit under nästan hela den mänskliga utvecklingshistorien. Men nästa problem är att det ter sig högst tveksamt om detta villkor är uppfyllt.

I exempelvis en översiktsartikel från 2010 om evolutionära perspektiv på hygienhypotesen [1], som inte specifikt tar upp eventuella samband mellan cancer och akuta infektioner, påpekas att de infektiösa organismer som vi människor utsatts för under större delen av vår arts historia i huvudsak är tarmparasiter, bakterier som koloniserar matsmältningskanalen och kanske vissa typer av virus som ofta ger kroniska infektioner (t.ex. herpesvirus). Akuta infektioner med feber orsakas typiskt av virus eller bakterier som sprids från person till person, där var och en som drabbas är smittsam under relativt kort tid (influensa, smittkoppor, mässling, calicivirusinfektion etc.). Denna typ av ohälsa blev förmodligen vanlig först efter den neolitiska revolutionen, alltså inte längre tillbaka än ca 10 000 år. Längre tillbaka levde människor i för små grupper för att spridning av sådana infektioner skulle kunna upprätthållas. Många av dessa infektioner har också börjat som zoonoser, som spritts från djur och sedan anpassats till spridning mellan människor, vilket möjliggjordes av jordbrukssamhällets tätare kontakter mellan människor och tamdjur. Influensa är kanske det mest kända exemplet på detta: här har dessutom influensa A-viruset egenheten att det fortfarande sprids både bland människor och olika typer av tamdjur, vilket gör att genetisk omsortering kan ge upphov till nya varianter, där människor inte har mycket immunitet, så att vi får pandemier.

Under de senaste århundradena har vi, med förbättrad hygien och vacciner, i viss mån kunnat begränsa de akuta infektionerna, men många av oss lever fortfarande stora delar av våra liv hoppackade i skolor och på arbetsplatser, samtidigt som vi reser kors och tvärs över jordklotet. Så kanske en fjärdedel av befolkningen i arbetsför ålder i moderna medel- och höginkomstsamhällen (sett utifrån andelen i rapporten av Su et al. jag diskuterade i förra inlägget) råkar ut för feberanfall minst en gång om året (för att inte tala om hur det är för mindre barn). Om det har en cancerskyddande effekt hos personer med vissa genetiska förutsättningar, är det sannolikt en sidoeffekt av vissa andra egenskaper hos immunförsvaret som evolutionen selekterat för, snarare än något som i sig gett ökad reproduktiv fitness under större delen av den mänskliga artens historia. Vi har kanske inte anpassats till att drabbas av febersjukdomar flera gånger per årtionde i vuxen ålder under längre tid än vi anpassats till att äta vetebröd – för att ta ett av paleokostförespråkarnas standardexempel på något ”onaturligt” för människan.

[1] Rook, G.A., 99th Dahlem Conference on Infection, Inflammation and Chronic Inflammatory Disorders: Darwinian medicine and the ’hygiene’ or ’old friends’ hypothesis, Clin Exp Immunol. 2010, http://dx.doi.org/10.1111/j.1365-2249.2010.04133.x

2 kommentarer:

Sven Wifstrand sa...

Bra poäng på slutet beträffande att folk reser mer! Men allergipratet då, som du nämner i början, gör du ett nytt inlägg om det?

Karl sa...

Kanske gör jag det, fast det jag hade i tankarna var ju möjligheten att göra en (som jag tänker mig förhastad) evolutionsmedicinsk koppling till cancer. Men när det gäller allergier/autoimmuna sjukdomar, är kanske den rimligaste varianten av hyigenhypotesen (som Rook också menar i artikeln jag refererar) att det som har betydelse är minskningen av vissa parasiter, som inälvsmaskar, och mag-tarmbakterier – inte någon minskning av akuta virusinfektioner. Så länge det inte finns något direkt stöd för ett specifikt samband med det senare, är väl det förra det som hänger bäst ihop med det vi vet om vår evolution, av de skäl jag nämner i inlägget.