lördag 18 juli 2009

Du har inte en chans

Filosofen Martin Peterson påstår i DN att Socialstyrelsens riktlinjer för prioritering av vilka personer som skall få vaccin och andra resurser för pandemibekämpning, som medger prioritering av personer i viktiga samhällsfunktioner, är oförenliga med en lagstadgad människovärdesprincip inom vården, som han menar innebär att ”[i]ngen ska tillerkännas större chanser att överleva pandemin än någon annan”. Detta är, som Peterson säger, förenligt med, eller kräver till och med, att man ger förtur åt vissa personer i sjukvården, i den mån de löper ökad risk att smittas, eller åt kroniskt sjuka, som löper ökad risk att duka under.

Av Petersons ordalag framstår det som om fördelningen av resurser hela tiden skulle handla om liv och död. Nu vet vi ju inte hur farlig den nya influensan är. Enligt ECDC:s senaste rapport finns det nu 136 432 bekräftade fall och 765 dödsfall i världen. En dödlighet bland de drabbade i den storleksordningen skulle innebära ungefär 25 000 dödsfall i Sverige, om halva befolkningen drabbas. Men siffrorna kan vara rejält snedvridna p.g.a. att mindre svåra fall är kraftigt underrapporterade i många länder. Argentina har t.ex. 3056 fall och 137 dödsfall, medan Japan har 3663 fall, men inte ett enda dödsfall.

Hur skall man närmare tolka ”människovärdesprincipen”, och dess tillämpning på situationer när individer kan tilldelas olika chanser att få något värdefullt? En princip för sådana situationer vore att man alltid borde välja ett alternativ där chanserna är så jämnt fördelade som möjligt. En klassisk invändning mot principer av den typen är att de kan medföra att det t.ex. skulle kunna vara bättre att låta alla gå under, än att låta alla få goda, men något ojämnt fördelade, chanser. I en uppsats, ”The moral importance of selecting people randomly”, på sin hemsida förespråkar Peterson själv också en annan princip, som han kallar ”chance prioritarianism”: att det finns ett sjunkande moraliskt relevant marginalvärde i att ge folk ökade chanser (det är t.ex. av större vikt att någons chans ökar från 10 till 20 procent än att någons chans ökar från 80 till 90 procent).

Som Peterson förklarar följer det ur denna princip att man bör fördela chanser så jämnt som möjligt i en situation där de kan fördelas mellan lika stora grupper av individer. Men är det relevant i detta fall? Om människovärdesprincipen tolkas i enlighet med ”chance prioritarianism”, är det då så säkert att den förbjuder att man prioriterar personer i viktiga samhällsfunktioner? Ett alternativ där man avstår från att göra det och bara lottar ut resurserna, kanske ökar risken för att viktiga samhällsfunktioner lamslås så mycket, att ett alternativ där vissa personer i samhällsfunktioner prioriteras innebär lägre risk att råka illa ut för alla individer (inklusive folk som tillhör grupper som då blir nedprioriterade). Det ter sig väl speciellt rimligt om influensan i sig i de flesta fall inte är så allvarlig, så att negativa effekter på samhället, orsakade av att många är sjuka samtidigt, för många kan vara ett större bekymmer än själva sjukdomen. Men i ett sådant fall torde Petersons princip implicera att man borde prioritera. Om jag är passagerare i en bil, där alla, inklusive chauffören, som är den ende med körkort, plågas av trötthet, men vi inte har pengar till mer än en kopp kaffe på en mack, ser jag hellre att chauffören får kaffet än att det lottas mellan alla i bilen.

2 kommentarer:

Svenske Floyd sa...

Jag gillar din slutkläm där. I övrigt, om Argentina har 4% dödlighet och Japan 0%, så visar väl det att vad myndigheter ska satsa högt på är hygien.

Karl sa...

Ja, även om dödligheten säkert också är uppförstorad i Argentina. Det kanske är så att även om hygien inte kan stoppa spridningen, kan det göra sjukdomen lindrigare, därför att folk som smittas i genomsnitt får på sig mindre mängd virus.