Bevara ordningen

Jag skrev i förra inlägget om missbruk av jämförelser av åldersstandardiserade dödstal för hela befolkningar, där skillnaderna mellan befolkningarna är olika i olika åldersgrupper. Exemplet gällde här dödlighet i tumörsjukdomar i olika befolkningar. Hur ser motsvarande mönster ut när det gäller sjukdomar i cirkulationsorgan? Diagrammen nedan visar, på motsvarande sätt som i förra inlägget, 10:e och 90:e percentil och median när det gäller åldersspecifika dödstal i dessa sjukdomar för kvinnor och män i de 49 befolkningar som hade tillgänglig WHO-statistik från 2005 (huvudsakligen medel- och höginkomstländer med relativt hög livslängd). Dessutom visas data för de fyra specifika befolkningar som nämndes i förra inlägget – Sverige, England/Wales, Bulgarien och Ukraina.

Inom låga åldersgrupper ser vi för dessa länder samma mönster som för tumörsjukdomarna, både bland kvinnor och män. Sverige hör till de länder som har lägst dödlighet, England/Wales ligger nära medianen och Bulgarien och Ukraina hör till länderna med högst dödlighet. Till skillnad från vad som gäller tumörer bevarar Bulgarien och Ukraina sin plats bland länderna med högst dödlighet även i höga åldersgrupper. Dödlighetsökningen planar inte ut med åldern (möjligen kan den göra det vid mycket hög ålder, men det syns inte här, eftersom vi inte kan separera åldersgrupperna över 85 år). Det är förenligt med idén att det finns en begränsad del av befolkningen som är mottaglig för aggressiva tumörsjukdomar, och som p.g.a. högre dödlighet är underrepresenterad i höga åldersgrupper, medan däremot nästan alla är mottagliga för kärlsjukdom.

Dock minskar avståndet mellan logaritmerna för de olika befolkningarna, och det är i linje med t.ex. Strehlers och Mildvans teori, som jag skrev om här 15 augusti, som förutsäger att en mer överlevnadsgynnsam miljö leder till snabbare dödlighetsökning med åldern, även utan initiala skillnader i sjukdomsmottaglighet inom befolkningen. Den 10:e percentilen och medianen hamnar nära varandra i höga åldersgrupper, vilket innebär att det finns få befolkningar med exceptionellt låg cirkulationsdödlighet i hög ålder. Man kan fråga sig i vilken mån den kvarstående skillnaden jämfört med de befolkningar som har hög dödlighet beror på konstlade trender, som att man i Östeuropa har lägre benägenhet att rapportera demens, som ofta verkar gå hand i hand med kärlsjukdom, som dödsorsak bland äldre.

Om vi jämför direkt åldersstandardiserade dödstal mellan befolkningar som har samma rangordning av dödligheten men olika stor dödlighetsskillnad över åldersgrupperna, t.ex. England/Wales och Bulgarien när det gäller cirkulationsdödlighet, kommer rangordningen att bevaras oavsett vilken standardbefolkning vi väljer, men skillnadens storlek kommer att variera mellan olika standardbefolkningar med olika åldersstruktur. Med andra ord får vi en jämförelse på en s.k. ordinalskala, som inte är speciellt informativ: vi kan säga att Bulgarien har högre dödlighet än England/Wales, men det är godtyckligt att säga att Bulgarien har t.ex. tre gånger så hög dödlighet. Om rangordningen skiljer sig över åldersgrupperna, får vi, som i Camerons exempel jag diskuterade i förra inlägget, inte ens en meningsfull ordinal jämförelse.

I dag noterar svenska medier att kvinnoöverskottet i den svenska befolkningen förväntas försvinna inom några år. En anledning till detta är att skillnaden i förväntad livslängd mellan könen minskar. I en artikel i Sydsvenskan sägs att det inte bara beror på hälsoförbättringar bland männen utan också på försämringar bland kvinnorna (1). Det sägs att svenska kvinnor tidigare levde längst i världen, men nu dalat till en tionde plats, och det påpekas att svenska kvinnor ”röker och dricker mer än tidigare”, och dessutom ”förvärvsarbetar mer och drabbas i ökande grad av stress, ångest och utmattning”. En psykolog som intervjuas i GP hänvisar också till sämre livsvillkor för kvinnor (2).

Diagrammen i detta inlägg och förra inlägget visar dock att svenska kvinnor fortfarande har bland världens lägsta dödlighet i både tumör- och cirkulationssjukdomar upp till 50-årsåldern (notera åter att urvalet av 49 befolkningar i stor utsträckning består av de befolkningar som har högst livslängd) men hamnar i en relativt sett mer ogynnsam position senare. En eventuell kombination av Strehler–Mildvan-sambandet och selektiva effekter borde inte ensam ge en sådan förskjuten rangordning så tidigt. Det verkar mer troligt att det speglar skillnader mellan olika födelsekohorter, som att det bland kvinnor födda på 1920–50-talet, vars dödlighetsmönster de senaste decennierna fått successivt större betydelse för livslängden genom den åldersrelaterade dödlighetsökningen, finns en högre livstidsexponering för tobaksrökning jämfört med både yngre och äldre generationer av kvinnor i motsvarande åldrar. I SCB:s ULF-undersökningar har andelen dagligrökare i den yngsta kvinnogruppen (16–24 år) varit på nedåtgående sedan rapporteringen inleddes 1980, medan den bland kvinnor över 45 år börjat minska tydligt först under 2000-talet (3).

Diagrammen (klicka för förstoring) visar ln-transformerade dödstal i sjukdom i cirkulationsorgan (ICD-9: 390–459, ICD-10: I00–I99) för kvinnor och män i 5-åriga åldersintervall från 25–29 till 85– år i olika befolkningar 2005. Data tillgängliga via WHO.

(1) 2015 blir männen fler än kvinnorna, Sydsvenskan 2011-09-25, http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1550391/2015-blir-mannen-fler-an-kvinnorna.html

(2) Överskott på män om fyra år, GP 2011-09-25, http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.731928-overskott-pa-man-om-fyra-ar

(3) SCB:s ULF-undersökningar, HA12, Röker dagligen 1980–2007, http://www.scb.se/Statistik/LE/LE0101/2010A01B/HA/HA12_07.xls