Utan energi

I förra inlägget skrev jag om den överdödlighet vi sett i Sverige under de senaste månaderna, och som sannolikt till stor del kan tillskrivas effekterna av influensan bland de äldre. Effekterna av olika åldersrelaterade sjukdomar och funktionsförsämringar ökar sårbarheten för influensa, och en intressant fråga kan vara i vilken mån olika faktorer som påverkar dessa processer kan reducera influensarelaterad sjuklighet eller dödlighet. Det har visat sig att livslängden hos flera olika djurarter kan förlängas med hjälp av reducerad energitillförsel, som tycks fördröja uppkomsten av olika åldersrelaterade problem. Det har inte gjorts några kontrollerade studier där människor följts genom hela livsförloppet, men det verkar som t.ex. olika riskfaktorer för kärlsjukdom bland människor på kort sikt kan förbättras genom energirestriktion. Eftersom det kanske inte är realistiskt eller önskvärt att stora delar av befolkningen drastiskt skulle begränsa energitillförseln har forskare också sökt efter behandlingsmetoder, som kan emulera effekterna av energirestriktion och ge upphov till ökad livslängd med bibehållen hälsa utan att folk skall behöva svälta sig halvt om halvt. Det har rapporterats om försök som visar på att energirestriktion också bromsar åldersförändringar hos vissa komponenter i immunförsvaret, som leder till försvagat antikroppssvar på influensavaccin bland äldre.

Under de senaste åren har emellertid studier gjorda av den amerikanska forskaren Elizabeth M. Gardner med kollegor visat att möss som satts på energibegränsad kost tycks klara infektion med nya influensavirus sämre än möss som satts på normalkost, en effekt som påvisats hos både unga och gamla möss (1,2). Dessa effekter verkar vara relaterade till försvagad aktivering av naturliga mördarceller, som är en viktig del av det ospecifika immunförsvaret, och, bland de gamla mössen, kanske även till att deras lägre initiala vikt gör att de inte klarar av den ytterligare viktförlust som infektionen medför. Det är okänt om liknande effekter uppstår hos människor. Om så är fallet, kan det innebära att även om de mekanismer som ger ökad livslängd vid energirestriktion bland olika djurarter också finns hos människor, kanske dessa effekter, bland människor som lever ute i samhället och ofta exponeras för influensa och andra smittor, i stor utsträckning skulle uppvägas av ökad utsatthet för infektionsrelaterad dödlighet. Ytterligare en viktig fråga är i vilken mån olika metoder som syftar till att emulera de livsförlängande effekterna av energirestriktion också har de ovannämnda negativa effekterna på immunförsvaret.

Det går att dra paralleller det jag skrev om här den 21 maj förra året. Det handlade då om hur en annan faktor relaterad till kosten, n−3-fettsyror, som marknadsförts för sin påstådda förmåga att motverka olika åldersrelaterade sjukdomstillstånd, i detta fall genom antiinflammatoriska effekter, eventuellt kan ha skadliga effekter under vissa omständigheter, genom att motverka även nyttig inflammation, vilket skulle kunna öka sårbarheten för olika infektioner.

(1) Ritz, B.W. och Gardner, E.M., Malnutrition and energy restriction differentially affect viral immunity, The Journal of Nutrition 2006, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16614394

(2) Ritz, B.W. m.fl., Energy restriction impairs natural killer cell function and increases the severity of influenza infection in young adult male C57BL/6 mice, The Journal of Nutrition 2008, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18936230