Kom med något nytt

Hans Rosling, professor i internationell hälsa, har infört ett mått, ”news/death ratio”: antalet nyheter som behandlar en företeelse/antalet dödsfall den ger upphov till (under en given tidsperiod). I en video visar han på denna kvot när det gäller den nya influensan och tuberkulos (baserad på Google News-sökning) under en tvåveckorsperiod fram till 6 maj: den låg på 8176 för ”swine flu” och 0,1 för ”tuberculosis”. Nu skulle ingen vettig människa hävda att alla tillstånd alltid bör ha precis samma n/d-kvot, men i det här fallet är det nog rimligt att tala om att det under perioden förelåg negligering rörande det ena tillstånd och hype rörande det andra, även om den nya influensan, som Rosling medger, är en potentiell katastrof.

I en artikel på SVT:s hemsida hänvisar Rosling till att nyhetsmedierna hugger kraftigt på det som ”rör sig” plus att den rika världen är fokuserad på det som hotar dess egen befolkning. I en annan video visar han ett test där han gett sina studenter fem par av länder och frågat vilket land i varje par som har högst barndödlighet. De hade i genomsnitt signifikant färre rätt än man kunde vänta sig av schimpanser (som genom slumpmässigt val kunde förväntas få 50 procent rätt i genomsnitt). Det här verkar faktiskt vara ett högst rimligt sätt att avslöja okunskap om förhållanden rörande dödlighet, eftersom alla uttryck i frågorna var i princip väldefinierade (även om det kan vara något vagt var gränsen för ”barn” går i detta sammanhang; kanske är de rätta svaren samma för varje rimlig tolkning).

Jag har tidigare skrivit om hur enkäter rörande dödsorsaker i Sverige misslyckas med att avslöja speciellt mycket alls, p.g.a. problem med detta. I mediekampanjer om cirkulationssjukdomar bland kvinnor har sådana enkäter anförts som stöd för uppfattningen att dessa sjukdomar varit negligerade i det allmänna medvetandet. Mitt intryck av de kampanjerna är att de på sätt och vis exemplifierar de drag Rosling framhåller för att förklara den höga n/d-kvoten hos den nya influensan. Aftonbladet framhöll att det ”inte längre” är så att hjärtinfarkt ”bara är männens sjukdom”[citat borta från länk 2013-02-28]. När skulle det ha varit så? På 50-talet var, enligt vår officiella statistik, könsskillnaderna i dödlighet i hjärtsjukdomar i Sverige små jämfört med idag, speciellt i åldersgrupperna över 65 år (se även diagram i senaste Folkhälsorapporten). Under de följande decennierna minskade dödligheten bland kvinnor, medan den ökade bland män. Sedan 80-talet har minskningen tagit fart även bland män, samtidigt som den fortsatt bland kvinnor, och då har det skett en viss minskning av männens relativa överdödlighet. Men även om det alltså inte är något nytt hot som tornar upp sig, måste medierna åtminstone framställa det som ett sådant.

Vad jag har sett har de svenska mediekampanjerna också varit i princip helt fokuserade på svenska förhållanden, samtidigt som dödligheten i hjärtsjukdomar och slaganfall i t.ex. Ryssland är betydligt högre bland båda könen än i Sverige och dessutom ökat efter Sovjetunionens fall, enligt data tillgängliga hos WHO. Medelålders kvinnor har t.o.m. klart högre dödlighet i kranskärlssjukdom än svenska män i motsvarande ålder. I ett meddelande om influensahotet framhåller WHO också att 85 procent av sjukdomsbördan för kroniska sjukdomar, som cancer och sjukdomar i cirkulationsorganen, numera ligger på låg- och medelinkomstländer, och att sjukdomarna där drabbar folk tidigare än i rikare delar av världen.