Kunde ha varit värre

I ett pressmeddelande från SMHI från 10 februari uppges att den här vintern på många håll i Sverige ser ut att kunna bli den kallaste sedan mitten av 90-talet eller t.o.m. sedan mitten av 80-talet(1). Temperaturens hälsoeffekter har fått stor uppmärksamhet p.g.a. den globala uppvärmningen. I en studie från 2007 av forskarna Joacim Rocklöv och Bertil Forsberg, som bygger på data från Stockholm för åren 1998–2003, visas att dödligheten är som lägst vid en dygnsmedeltemperatur på 11–12˚C: däröver ökar dödligheten med temperaturen och därunder ökar den med sjunkande temperatur(2). Kallt vinterväder innebär ökade risker, även efter att modellen justerats för säsong, influensa och andra faktorer.

Några data för dödligheten under januari 2010 finns ännu inte tillgängliga. Kanske blir den ändå lägre än under januari 2009, en januarimånad som på det hela taget var varmare än normalt i stora delar av landet. Vi har haft ytterst litet influensa efter nyår: pandemivågen har ju klingat av och de andra influensa A- och B-varianterna har inte fått något fotfäste. Vad hade hänt om vi haft sådan här väderlek vintern 2008/09? Enligt studier som Rocklöv och Forsberg hänvisar till är det främst sjukdomar i cirkulationsorgan och lungor som står för den temperaturberoende dödligheten. Det är samma grupper av sjukdomar där dödligheten påverkas av influensa, och det kanske är så att effekterna av temperatur och influensa förstärker varandra. Kallt väder kan också bidra till ökad spridning av influensa via luften, bl.a. genom minskad relativ luftfuktighet inomhus. Vi kanske skall vara tacksamma att den här kalla vintern åtminstone sammanfallit med låg influensaaktivitet?

En annan sak man kan fråga sig är vad som hänt om pandemin aldrig kommit. Jag skrev ett inlägg här den 23 april 2009, precis innan den nya A/H1N1-varianten uppmärksammades, om ett mönster med femårscykler av influensa i Sverige sedan 90-talet, som inleds av ett par relativa intensiva A/H3N2 säsonger, följt av en lågsäsong, en halvintensiv H3-säsong och ännu en lågsäsong; underlaget var litet, men även längre tillbaka kan man se att en kraftig H3-säsong tenderar att följas av ännu en ett eller två år senare. Om 2008/09 hade markerat början på en sådan period, skulle alltså även 2009/10 ha blivit en H3-högsäsong, vilket brukar innebära påtagligt förhöjd dödlighet bland äldre. Troligen skulle den då också ha toppat i januari–mars, och vi skulle då ha fått den potentiellt ogynnsamma kombinationen av hög H3-aktivitet och kallt väder. Det kanske är pandemin vi har att tacka för att så inte blev fallet.

(1) Medeltemperaturen vintern 2009/10, SMHI, http://www.smhi.se/klimatdata/medeltemperaturen-vintern-2009-10-1.9657

(2) Rocklöv, J, Forsberg, B, Dödsfallen i Stockholm ökar med värmen, Läkartidningen 2007, http://www.lakartidningen.se/pdf/nr30_2007.pdf