Fet nota

Det kostar uppenbarligen en massa pengar att vårda folk för sjukdomar som kan relateras till livsstilsfaktorer som fetma och rökning. Utifrån det kan det verka naturligt att dra slutsatsen att samhället skulle göra stora långsiktiga besparingar om vi kunde förhindra fetma och rökning, åtminstone så länge inte de preventiva åtgärderna i sig vore alltför kostsamma. Jag hittade emellertid en modellering gjord av en holländsk forskargrupp som ifrågasätter detta(1). Forskarna har gjort en datorsimulering av kohorter av feta, rökare och hälsosamma (icke-feta, icke-rökare) från 20 års ålder livet ut, utifrån data över hur rökning och fetma påverkar sjuklighet i olika sjukdomar och dödstal och förekomst och kostnader av dessa sjukdomar i Nederländerna. I grova drag torde dessa data vara tillämpliga också på Sverige.

I simuleringen fick då de hälsosamma högre genomsnittliga livstidskostnader för sjukvård (281: kostnader uttryckta i 1000-tal euro) än feta (250) och rökare (220): deras ökade förväntade livslängd från 20 års ålder (64,4 år, mot 59,9 för feta och 57,4 för rökare) innebar att de fick kraftigt ökade kostnader för sjukdomar som antogs vara icke-relaterade till rökning och fetma. Utifrån dessa siffror kan man också lätt konstatera att ökningen av livslängd hos de hälsosamma inte var proportionerlig mot ökningen av vårdkostnader: de skulle alltså även få högst genomsnittlig vårdkostnad per år under sin livstid, trots lägre sjuklighet i alla åldrar, så deras ökade totala bidrag till finansiering av sjukvården under längre liv skulle knappast stå i proportion till deras ökade konsumtion. Dessutom levde de hälsosamma ju i genomsnitt längre som pensionärer (samtidigt som indirekta kostnader i arbetsför ålder, relaterade till sjukskrivning etc., antagligen skulle bli högre för de mindre hälsosamma).

Forskarna bakom studien är de första att medge att sjukvård inte i första hand bör handla om att spara pengar. Åtgärder som syftar till att förebygga livsstilsrelaterad sjuklighet kan vara kostnadseffektiva, om det är något värdefullt att folk får fler friska år. Men om antagandena bakom studien är realistiska, är den ändå ett bra argument mot dem som hävdar att sådana åtgärder måste bli kostnadsbesparande, eller t.o.m. moraliserar mot t.ex. feta för att vi andra, skötsamma måste betala deras ökade sjukvårdskostnader (oavsett vad man i övrigt kan säga om de moraliska premisser, och premisser om fetmans självförvålladhet, som ligger bakom ett sådant resonemang).

Vad skall man då säga om de data som användes i modellen? Endast 15 procent av sjukvårdskostnaderna upptogs av sjukdomar som antogs vara relaterade till rökning eller fetma (bl.a. kranskärlssjukdom, slaganfall, diabetes, KOL, olika cancerformer, ryggbesvär och artros). Det finns en risk att bördan av fetma och rökning underskattas genom att de kan spela roll även för många av de hälsoproblem som ingår i de övriga 85 procenten. Demenssjukdomar är t.ex. en mycket kostnadskrävande sjukdomsgrupp, som inte ingick bland de rök- och fetmarelaterade sjukdomarna, samtidigt som det finns en hel del evidens för att fetmarelaterade faktorer leder till ökad insjuknandefrekvens i demens(2). Jag vet dock inte om det innebär att feta löper större livstidsrisk att bli dementa, eller har fler förväntade år som dementa: det kan ju uppvägas av ökad risk för tidigare död i andra orsaker.

(1) van Baal PH m.fl., Lifetime medical costs of obesity: prevention no cure for increasing health expenditure, PLoS 2008, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18254654

(2) Demenssjukdomar, SBU-rapport 2006, http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Demenssjukdomar/