Långlivad eller inte

Under denna vecka har det publicerats statistik, dels över svenskarnas livslängd under 2010 (1), dels över vad som begränsade svenskarnas livslängd under 2009 (2). Från 2009 till 2010 ökade den återstående livslängden vid födseln från 83,37 till 83,51 år för kvinnor och från 79,36 till 79,53 år för män. Speciellt ökningen av återstående livslängd vid 65 års ålder var bland båda könen mindre än från 2008 till 2009. Influensaperioder brukar kunna påverka sådant, men det förekom ganska mycket A/H3N2-influensa, som ofta drabbar äldre, i början av 2009, och inte speciellt mycket under någon del av 2010.

Det svenska dödsorsaksmönstret 2009 skiljde sig, som väntat, inte markant från närmast föregående år. Vi ser en fortsatt minskning av dödstalen i sjukdomar i cirkulationsorganen, som kranskärlssjukdom och slaganfall, vilket förklarar det mesta av den stigande medellivslängden. För varje enskild åldersgrupp bland vuxna i Sverige gäller att majoriteten av dödsfallen tillskrivs en kod från något av ICD-kapitlen tumörer, cirkulationsorganen eller skador med yttre orsak, som olycksfall, självmord och mord.

Diagrammet nedan visar hur dödligheten bland vuxna i Sverige i dessa orsaksgrupper varierar beroende på ålder och kön. Dödligheten i tumörer ökar i lägre åldersgrupper exponentiellt (alltså linjär ökning av logaritmerna) med åldern, men ökningstakten avtar i höga åldrar. Som jag skrev om här den 8 oktober 2010 har det diskuterats om detta beror på att det finns delar av befolkningen som har högre mottaglighet för cancer, och kommer att utgöra en allt mindre del av befolkningen med stigande ålder, eftersom de dör tidigare än andra. Dödligheten bland kvinnor tenderar att vara något högre än bland män före 60-årsåldern, men är därefter högre bland män. Detta återspeglar att prostatacancer blir vanligare bland äldre, relativt bröst- och underlivscancer bland kvinnor, men också att cancerformer relaterade till rökning är vanligare bland äldre män. Bland kvinnor i varje femårsgrupp från 30–34 till 70–74 år är tumörer vanligare dödsorsak än något annat ICD-kapitel.

Sjukdomar i cirkulationsorganen ökar exponentiellt över i stort sett hela åldersspannet, även om kurvorna i de lägsta grupperna blir ojämna p.g.a. få dödsfall. Från åldersgruppen 75–79 år är de vanligare dödsorsak än tumörer, både bland kvinnor och män. Män har högre dödstal inom varje åldersgrupp, men den relativa skillnaden avtar med stigande ålder. Dödligheten i skador ligger också på en högre nivå för män inom varje åldersgrupp. Till att börja med förändras inte heller dödligheten så mycket med åldern, men efter 75-årsåldern sker en exponentiell ökning även här. Det speglar att en allt större del av gruppen utgörs av fallolyckor, där dödligheten i stor utsträckning beror på åldersrelaterad skörhet.

Diagrammet (klicka för förstoring) visar ln-transformerade dödstal bland kvinnor och män, i Sverige 2009, i 5-åriga åldersintervall från 20–24 år, för vissa orsaker (tumörer, ICD-10-kod: C00–D48, cirkulationsorgan: I00–I99, skador: V01–Y98). Data från (2) (data över medelfolkmängden 2009 från SCB).

(1) Återstående medellivslängd för åren 1751- 2010, SCB, http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____25830.aspx

(2) Dödsorsaker 2009, Socialstyrelsen 2011, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-3-22