Generation efter generation

I förra veckans inlägg skrev jag om utvecklingen i Sverige när det gäller livslängd. Nu i mars har SCB också släppt en rapport över hur kohortdödligheten i Sverige utvecklats sedan 1861 (1). Här handlar det alltså om dödstal och livslängd hos svenskar födda ett givet år. Begrepp som medellivslängd är nog ofta intuitivt lättast att förstå i relation till en utdöd kohort, t.ex. svenskar födda 1870. När man pratar om medellivslängden i ett land ett givet år handlar det ju om den medellivslängd nyfödda skulle få, givet att de aktuella dödlighetsnivåerna hölls konstanta i framtiden, så det säger inget om några faktiska individers genomsnittliga livslängd.

Ett mått som inte omnämns lika ofta som medellivslängden är den typiska livslängden, alltså den ålder då de flesta i kohorten dör. SCB redovisar i (1) diagram för den typiska livslängden hos svenska kohorter av kvinnor och män, bland dem som överlevt till tio års ålder. Denna kan ses som ett enkelt mått på hur snabbt kohorten dör av åldersrelaterade krämpor. Bland personer födda kring 1861–80 låg den på 78–81 år hos både kvinnor och män. I yngre kohorter uppstod en könsklyfta, då den började öka bland kvinnor, men inte bland män; den låg tvärtom på bara 76–77 år bland de flesta 1890-talsårgångarna av män, men på 83–85 år bland motsvarande årgångar kvinnor. De sista kohorter där vi nu kan avgöra den för både kvinnor och män ligger i slutet av 1910-talet; där låg den kring 86–88 år för kvinnor och 82–83 år för män.

Nedan visas kohortvis utveckling av dödligheten i hjärtsjukdomar och slaganfall, åldersrelaterade dödsorsaker, där förändrad dödlighet haft stor betydelse för utvecklingen av livslängd i Sverige under efterkrigstiden. Data finns tillgängliga från 1951; kohorten centrerad kring år 1880 kan alltså t.ex. följas från 70–74 års ålder. Hjärtdödligheten efter 45-årsåldern minskar för varje kohort av kvinnor, så långt de kan följas. När det gäller män ses ingen tydlig sådan effekt; det är i stället flera kohorter där dödligheten börjar minska vid ungefär samma period, på 1980-talet. Män födda före 1910 drog alltså nytta av detta först i hög ålder, i många fall efter att den typiska livslängden i deras kohorter redan uppnåtts. Dödligheten i slaganfall minskar för varje kohort, bland både kvinnor och män.

Det finns teorier om att dålig näringstillförsel, infektioner och andra faktorer i tidig ålder kan påverka risken för åldersrelaterad sjuklighet i kohorterna, direkt eller genom att påverka som vilka som överlever till hög ålder. Jag skrev om exempel på sådana teorier här den 24 juni 2010 och den 4 juli 2010. Kanske är det åtminstone delvis sådana effekter som reflekteras i de minskande dödstalen i hjärtsjukdom bland kvinnor och slaganfall. När det gäller hjärtsjukdom bland män kan de gynnsamma effekterna ha motverkats av andra faktorer, som ökad rökning eller ökad tendens hos män att utveckla bukfetma, med relaterade riskfaktorer, i ett samhälle med god födotillgång och fysisk inaktivitet (vilket kanske inträffar även om beteendet när det gäller dessa faktorer inte skiljer sig mellan könen (2)). Först på 1980-talet kunde dödligheten börja minska genom faktorer som påverkade flera åldersgrupper samtidigt, som rökstopp, förbättrad sjukvård och kanske, mer spekulativt, ändrade matvanor och ändrad förekomst av luftvägsinfektioner.

Diagrammen (klicka för förstoring) visar ln-transformerade dödstal, i 5-åriga åldersintervall från 25–29 år, för kohorter av svenska kvinnor och män för hjärtsjukdom (ICD-7: 400–443, ICD-8: 390–429, ICD-9: 390–429 (utom 401,403), ICD-10: I00–I51 (utom I10,I12)) och slaganfall (ICD-7: 330–334, ICD-8: 430–438, ICD-9: 430–438, ICD-10: I60–I69). Kohorterna ordnas efter centralår, d.v.s. 1880-kohorten vid 70–74 års ålder motsvarar denna åldersgrupp 1952. Data från WHO.

(1) Cohort mortality in Sweden – Mortality statistics since 1861, SCB 2011, http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublObjId=16047

(2) Erlingsson, S. m.fl., Men develop more intraabdominal obesity and signs of the metabolic syndrome after hyperalimentation than women, Metabolism 2009, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19394660