De utdöende hårdingarna

Forskaren Mikhail Blagosklonny har presenterat en teori som skall förklara varför överlevnaden bland äldre förbättras internationellt och antalet år med god hälsa tycks ha ökat(1). Teorin går ut på att vissa egenskaper (aktivitet hos proteinet mTOR) som är gynnsamma för överlevnaden i en miljö med dålig näringstillgång och hög förekomst av infektioner samtidigt påskyndar åldersrelaterade sjukdomsprocesser, som åderförkalkning och cancer. I en population där många dör tidigt till följd av de förstnämnda faktorerna, som befolkningen i Sverige och andra västländer på 1800-talet eller många av nutidens låginkomstländer, kommer de som överlever till relativt hög ålder att vara mottagliga för åldersrelaterade sjukdomar och sjukligheten och dödligheten i dessa sjukdomar kommer att vara hög. Men i de mer ombonade förhållanden som länge rått i t.ex. Sverige kommer det att finnas fler relativt friska äldre, som inte klarat sig i en hårdare miljö. Enligt många forskare kan utsatthet för infektioner och tidig näringsbrist också direkt påverka individers risk att senare drabbas av kroniska sjukdomar: jag skrev t.ex. om en sådan teori i förra veckans inlägg.

Jag skrev här 8 februari om Jack Riggs analyser av dödlighetsmönster för olika s.k. gompertzianska sjukdomar, som definieras av att dödligheten ökar exponentiellt med stigande ålder, åtminstone i vissa åldersgrupper. Bland dessa skiljer han mellan en grupp (a), som inkluderar kranskärlssjukdom och slaganfall, där dödlighetsökningen med åldern påverkas relativt litet av förändringar i miljöns gynnsamhet för överlevnad, och den exponentiella ökningen aldrig bryts, och en grupp (b), som inkluderar många cancerformer och neurologiska sjukdomar, där dödlighetsökningen snabbt tilltar i en mer gynnsam miljö och dödligheten ofta ökar snabbt inom vissa åldersintervall, fast ökningen senare planar ut. Riggs har dragit slutsatsen att begränsade delar av befolkningen är mottaglig för (b)-sjukdomar som följer det mönstret, och att de då dör undan i snabbare takt än resten av befolkningen, samtidigt som praktiskt taget alla är mottagliga för kranskärlssjukdom och slaganfall. I en miljö som är mer gynnsam för överlevnad, kommer dödligheten i (a) att minska i alla åldrar, medan dödligheten i (b) minskar i låga åldrar men ökar i höga: dödligheten tenderar mot en skärningspunkt, som för (b)-sjukdomar hamnar inom ramen för mänsklig livslängd: (a)-sjukdomarna har teoretiska skärningspunkter med extremt hög dödlighet utanför normal mänsklig livslängd, och får då generellt hög dödlighet under ogynnsamma förhållanden.

Kanske kan Blagosklonnys mekanism vara relevant för detta? I ett primitivt samhälle skulle individer med anlag för att utveckla en (b)-sjukdom, som ALS, antingen ha låg mTOR-aktivitet och sannolikt dö av infektioner eller svält innan medelåldern, eller ha hög mTOR-aktivitet och då åldras snabbt generellt och relativt snart hamna i ett tillstånd där påfrestningar som annars skulle ha utlöst ALS i stället troligare leder till död genom en (a)-sjukdom som slaganfall (där tillgången till vård som ökar överlevnadschanserna dessutom är liten i ett sådant samhälle). Resultatet blir att ALS får litet inflytande över dödligheten. I en gynnsammare miljö får vi fler med låg mTOR-aktivitet i högre åldrar, och (b)-sjukdomar, där motståndskraften avtar relativt snabbt bland de mottagliga, får då en konkurrensmässig fördel.

Lungcancer och emfysem är andra (b)-sjukdomar Riggs analyserat. Ökningen av insjuknande och dödlighet i lungcancer/KOL bland kvinnor i Sverige har diskuterats mycket, och det vanliga är att skylla på rökningen. Men andelen rökare har inte ökat i någon åldersgrupp bland kvinnor sedan tidigt 90-tal(2) (och tidigare ökning bland medelålders och äldre var nog främst betingad av antalet i de aktuella kohorterna som varit rökare sedan relativt unga år: det är tveksamt om man kan hänvisa till att 65-åriga kvinnor idag varit exponerade längre tid än 65-åriga kvinnor 1990), och utsattheten för passiv rökning torde också ha minskat. I stället kanske det handlar om att lungcancer/KOL får mindre konkurrens av andra sjukdomar genom att yngre kohorter av rökare bevarar sin allmänna vitalitet längre, och andra faktorer, som behandlingar och livsstilsfaktorer, ytterligare motverkar dödligheten i (a)-sjukdomar. Det innebär att fler utvecklar och dör av lungcancer/KOL, i varje fall så länge inte rökningen minskar väsentligt, som bland män och yngre kvinnor.

(1) Blagosklonny M., Why human lifespan is rapidly increasing: solving ”longevity riddle” with ”revealed-slow-aging” hypothesis, Aging 2010, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20404395

(2) Tabell HA12, Röker dagligen, SCB, http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____49525.aspx