måndag 24 maj 2010

Kalendergnäll

Jag skrev här den 7 januari om hur influensaperioder, som medför tillfälligt ökad dödlighet, kan störa trender när det gäller utvecklingen av medellivslängd. I flera fall har medellivslängden minskat under år med kraftig influensa. Under 2009 skedde emellertid ingen minskning, trots ökad dödlighet under årets första månader(1). Dödligheten från mars och framåt var nämligen lägre än under de närmast föregående åren(2). Det kan vara en fråga om differentiell överlevnad bland äldre: när det har varit en period med mycket influensa kan populationen ha blivit friskare, genom att många av dem med sämst hälsa dött.

Om vi tittar på de år med mycket influensa då medellivslängden sjunkit, verkar det vara år då influensan toppat före nyår. År 1988 kom Sichuaninfluensan i december, och då minskade återstående medellivslängd bland 65-åriga kvinnor (där influensaår brukar märkas mest) med 0,2 år. Andra sådana bakslagsår, som 1993 och 1999, har det också varit influensatopp före nyår(3). Åren som kommit efter har det sedan skett en markant ökning av livslängden vid 65: den nämnda effekten har infallit efter nyår. Men det tredje året i de aktuella serierna, 1990, 1995 och 2001, har det på nytt skett en viss minskning av livslängden, trots att det inte verkar ha varit så mycket influensa dessa år, vilket kan bero på att effekterna av den tillfälligt förändrade överlevnaden mattats.

En influensa före nyår verkar alltså kunna stöka till livslängdstrender för flera år framåt, som om det inte vore nog att officiell dödsorsaksstatistik är årsuppdelad, vilket komplicerar jämförelsen av influensaperioder, då de ofta löper över nyår, så att två stycken delvis infaller under ett och samma år. Många epidemiologer och demografer, åtminstone i länder på norra halvklotet med tempererat klimat, skulle kanske önska att vi tagit efter t.ex. den koptiska kyrkan, vissa grupper i Indien eller vissa nyhedniska riktningar. De har nämligen nyår under norra halvklotets höst(4), alltså så långt det går att komma från slutet av en normal influensaperiod, i ett land av det nämnda slaget, innan nästa börjar.

(1) Återstående medellivslängd för åren 1751-2009, SCB, http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____25830.aspx

(2) Preliminär befolkningsstatistik per månad 2007-2010, SCB, http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____25896.aspx

(3) Influensarapport: Årsrapport för säsongen 2007/2008, SMI, http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/arsrapporter-och-verksamhetsberattelser/smis-arsrapporter-om-influensasasongen/influensarapport-arsrapport-for-sasongen-2006-2007/

(4) New Year, Wikipedia-artikel, http://en.wikipedia.org/wiki/New_Year

tisdag 11 maj 2010

Filosofiskt lugn

Nu rapporterar svenska medier att det blivit rejält bråk på Uppsala universitet idag, i samband med att Lars Vilks var där och föreläste och visade film. Det var esteterna vid Filosofiska institutionen som arrangerade, men jag var alltså inte där. Jag kan bara konstatera att det inte hör till vanligheterna att något evenemang som arrangeras av en filosofiinstitution i Sverige framkallar den typen av reaktioner: jag kommer inte på något motsvarande exempel. Peter Singer är kanske den nu levande filosof vars framträdanden internationellt sett gett upphov till mest tumult, vilket väl mest har att göra med hans åsikter inom medicinsk etik, bl.a. om att det bör vara tillåtet med aktiv dödshjälp när det gäller spädbarn, och att det i princip inte är moraliskt värre att döda spädbarn än att göra abort, om spädbarn inte kan ha en uppfattning om själva och planer om sin framtid. Under föreläsningar i Tyskland på 90-talet blev han utskälld och fysiskt angripen på sätt som påminner om det som rapporteras om Vilks, vilket han beskriver i en efterskrift till andra upplagan av boken Praktisk etik. När han besökte Sverige 1997 blev hans planerade tal i Riksdagen, som skulle handla om djurförsök, inställt efter protester.

I maj 2008 besökte jag, som jag beskriver i mitt inlägg här 30 maj 2008, en öppen föreläsningsserie av honom vid Stockholms universitet, i deras filosofiinstitutions regi, som handlade om etiska aspekter på global fattigdom: de kretsade kring materialet till hans bok The life you can save. Men vid de föreläsningarna höll sig alla relativt lugna; jag missade en av fyra föreläsningar men har inte hört rapporteras från den. Jag minns en frågeställare som var litet hetsig, men han satt i alla fall kvar på sin plats, och använde inga okvädingsord. Singer var inte speciellt uppmärksammad i media vid det tillfället, så det var kanske inte många utanför filosofikretsar som kände till föreläsningarna, och kanske har antalet personer i Sverige som upprörs av hans åsikter också minskat sedan 90-talet.