Zeh ger också ett citat från förbundskansler Angela Merkel, där Merkel pratar om att ha medicin som huvudämne i skolan och frågar sig varför det skall ”vara en offentlig uppgift att lära folk att läsa men inte att lära dem att leva sunt” och varför det inte kan stå i läroplanen ”hur man undviker huvudvärk, hur man ser till att inte drabbas av diabetes, hur man lagar hälsosam mat eller lägger våtvarma omslag”. Om citatet ger en rättvisande bild av Merkels åsikter, är det inte bara ett allmänt uttryck för den samhällstrend Zeh beskriver, utan också för en övertro på hur mycket det går att ”lära ut” när det gäller hälsa. Jag kan dra paralleller till Hjärt-Lungfondens idéer, som jag tidigare diskuterat här, om att problemet med sociala klyftor i hjärtdödlighet skulle kunna lösas genom satsningar på kost och tobaksprevention i skolan. Det är i stort sett okontroversiellt att man som individ kan få en kraftig riskreduktion av t.ex. tidig kärlsjukdom, lungcancer, skrumplever, sexuellt överförbara sjukdomar eller KOL genom vissa livsstilsåtgärder. De hälsoråd som idag går att lära ut som vedertagna sätt att väsentligt reducera risken för dessa tillstånd är dock ganska få och enkla, vilket talar emot att okunskap förklarar så mycket av hälsoklyftorna.
När vi har lärt oss att inte röka, ta det försiktigt med alkoholen, röra på oss etc. står vi med en massa vanligt förekommande tillstånd där det idag inte finns några realistiska, allmänt accepterade sätt att uppnå relativa riskreduktioner jämförbara med t.ex. den effekt det har på lungcancerrisken att låta bli att röka: luftvägsinfektioner, allergier och autoimmuna sjukdomar, bröst- och prostatacancer o.s.v. I förra veckans inlägg tog jag upp exemplet med influensaliknande sjukdomar, där utbildning inte verkar skydda. Jag såg nu en (icke-randomiserad) studie där de undersökt effekterna av influensavaccinering bland universitetsstuderande i Minnesota (bland vaccinerade var medelåldern 25 år, 75 procent var tjejer och 50 procent studenter på magister/forskarnivå; motsvarande bland icke-vaccinerade: 23 år, 71 och 35 procent) under några år på 00-talet(3). Även om de noterade en signifikant skyddseffekt när det gäller ILI (influenzalike illness, d.v.s. akuta luftvägsinfektioner med hosta och feber), ger studien knappast stöd för att vaccinering skulle kunna förhindra de flesta fallen av ILI i liknande populationer: risken för minst en ILI-attack var 26 procent/säsong för ovaccinerade och 21 procent för vaccinerade (justerad oddskvot 0,7, med 95-procentigt konfidensintervall 0,56–0,89). Om några procent av de vaccinerade blir sjuka av vaccineringen (vilket inte räknats in i utfallet), kan en sådan förväntad hälsovinst lätt ätas upp. De flesta ILI-fall orsakas kanske av annat än influensavirus, vilket kan vara en förklaring till den modesta skyddseffekten. Det var olika kohorter från år till år, så effekten av upprepad vaccinering(4) kunde inte mätas.
(1) Själens epidemi, Expressen 2010-01-08, http://www.expressen.se/kultur/1.1838510/sjalens-epidemi
(2) Juli Zehs framtida mardröm, DN 2009-03-27, http://www.dn.se/dnbok/juli-zehs-framtida-mardrom-1.826751
(3) Influenza Vaccination Among College and University Students, Arch Pediatr Adolesc Med. 2008, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19047537
(4) Variable efficacy of repeated annual influenza vaccination, PNAS 1999, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10570188