fredag 18 april 2008

(O)praktisk filosofi

För några dagar sedan var det en KTH-doktorand i filosofi, Dan Munter, som publicerade en artikel i DN, där han hävdade att filosoferna borde undersöka frågor av praktisk natur, som om det vore rätt att lagstifta om cykelhjälm och alkolås, i stället för att sitta instängda i seminarierum och ägna sig åt språkliga paradoxer och modifikationer av andras teorier. Mitt första intryck av artikeln är att den bild som målas upp av dagens akademiska filosofi (underförstått att det i första hand rör Sverige) är något snedvriden. När han t.ex. hävdar att filosofer skyr sådant som är ”normativt och därmed svårt att belägga”, verkar det passa bättre som beskrivning av läget omkring 1950, när många filosofer, i Hägerströms och den logiska positivismens anda, inte ansåg det möjligt att diskutera normativa frågor på ett vetenskapligt sätt, och det producerades mycket litet akademisk filosofi inom dessa områden i Sverige. Idag ägnar sig däremot åtskilliga svenska filosofer, både på KTH och andra ställen, åt tillämpad etik och politisk filosofi av det slag han efterlyser. All filosofi som produceras är givetvis inte praktiskt orienterad, men så har det knappast varit någonstans under någon period i den västerländska filosofihistorien.

En anledning till att filosofer inte i större utsträckning än de gör diskuterar mer konkreta praktiska frågor, som lagstiftning om cykelhjälmar, kan vara att det ofta är svårt att hitta något av filosofiskt intresse som relaterar specifikt till dessa frågor. Enligt olika normativa uppfattningar, t.ex. olika varianter av konsekventialistism (man bör alltid utföra någon handling som har de bästa möjliga konsekvenserna) och deontologi (att det finns vissa plikter, t.ex. att inte ljuga, som åtminstone i viss mån gäller oberoende av om det skulle ha de universellt bästa konsekvenserna att ljuga), skulle olika typer av argument vara relevanta för cykelhjälmsfrågan. Men dessa kopplingar mellan teorierna och de konkreta frågorna är, som folk jag pratat med påpekat, ofta ganska triviala i sig (”enligt någon variant radikal liberalism får man absolut inte tvinga vuxna att bära cykelhjälm”). När det sedan gäller att göra komplicerade utredningar om t.ex. vilka beslut som faktiskt har de bästa konsekvenserna, om det är relevant, är filosofer ofta inte bättre lämpade än några andra. Därför är det nog ofta bättre om filosofer ägnar sig åt att diskutera problem förknippade med de olika normativa uppfattningarna på ett mer abstrakt plan.

Inga kommentarer: