Folkhälsoförbättringar

Socialstyrelsens förre GD, Kjell Asplund skrev på DN Debatt nu i veckan om sambandet mellan ökande fetma och folkhälsa. Hans tes är att de förödande effekterna av fetma på befolkningsnivå överdrivits. Olika fetmarelaterade sjukdomar har minskat eller förblivit oförändrade i Sverige. Som förklaring anförs dels minskad rökning, vilket samtidigt kan medföra viktökning, dels övergång till bättre sammansatt, men ändå energirik, kost. Man kan fortfarande hävda att sjukdomarna skulle ha minskat mer om vi undvikt uppgången av övervikt (genom andra metoder än att folk fortsatt röka), men det är i varje fall inte så att Sveriges befolkning håller på att dö ut till följd av fetma.

En sak jag undrar över i detta sammanhang: om minskad rökning till stor del förklarar minskningen av hjärtinfarkt, varför ser vi samtidigt en förskjutning av dödlighetsmönstret, så att allt fler dör av lungcancer i förhållande till antalet som dör av kranskärlssjukdomar, när lungcancer är starkare kopplat till rökning än kranskärlssjukdom? Ja, när det gäller dödligheten måste det ha stor betydelse att överlevnaden förbättrats bland folk med kranskärlssjukdom, men förblivit dålig bland folk med lungcancer.

När det gäller insjuknandet finns data för både lungcancer och akut hjärtinfarkt tillgängliga från 1987. Bland män har båda dessa tillstånd minskat i jämförbar takt. Bland kvinnor har hjärtinfarkt minskat svagt, medan lungcancer ökat ganska påtagligt. Rökningen har också börjat minska senare bland kvinnor. De flesta sjukdomsfall inträffar bland äldre, och i de äldre generationerna var rökning tämligen ovanligt bland kvinnor; det finns idag fler medelålders och äldre kvinnor än på 80-talet som har rökt, medan det motsatta gäller män, enligt en rapport från SCB. I t.ex. uppföljningsstudier som har gjorts på kvinnliga och manliga brittiska läkare är dödligheten i både lungcancer och kranskärlssjukdom högst bland dem som röker, men jämför man exrökare med livslånga icke-rökare är dödligheten i kranskärlssjukdom på sin höjd svagt förhöjd (i relativa tal), medan dödligheten i lungcancer fortfarande är kraftigt förhöjd bland de förra. Det här kanske är en viktig orsak till förändringarna i sjukdomsmönstret: bland äldre män har det skett en förskjutning från rökare till exrökare, medan det bland äldre kvinnor snarare skett en förskjutning från icke-rökare till exrökare.

För övrigt: en folkhälsostrategi baserad på samma tänkesätt som hos slantsinglarna som förmodar att det kommer att bli krona nästa gång om det blivit klave fyra gånger i följd. Jag såg för länge sedan någon intervju med Anders Lundin, där han berättar om hur han efter inspelningen av Robinson smittas av något och hamnat på sjukhus med rekordhög feber. Nu kan Abalone Dots, BWO o.s.v. resonera som följande: ”Vi behöver inte vara rädda för att någonsin få över 41 graders feber: det skulle ju innebära att minst två personer som befann sig på allsångsscenen vid ett visst tillfälle drabbades under sin livstid, vilket måste vara mycket osannolikt.” Vid närmare eftertanke kan vem som helst sätta på tv:n när Lundin är i rutan och tänka: ”Jag behöver inte vara rädd: det skulle ju innebär att minst två personer som nu är synliga i det här rummet drabbades…” Det är lätt att se vilka möjligheter till folkhälsoarbete det öppnar.