fredag 5 december 2008

Olyckskorperi

Tidigare under denna höst hade jag tänkt mig utvecklingen under det här året som ett déjà vu från 1988: först sommar-OS borta i Orienten, sedan presidantval i USA som medför maktskifte mellan ett par republikanska gubbar där den ene heter Bush och den andre är över 70 år och sedan, innan årets slut, årtiondets värsta influensautbrott i Sverige, utifrån vad som sagts i media. (Jag vet inte om det var någon allvarlig finanskris 1988: däremot var det kraftiga börsras hösten 1987.) När det gäller presidentvalet har ju mönstret brutits. Hur blir det på den sista punkten?

Smittskyddsinsitutets rapport för förra veckan, som publicerades igår, är den första denna säsong med mer än tio labbdiagnoser. De säger att det nu, enligt den predikationsmodell de använder, är minst sex veckor kvar tills utbrottet kulminerar. Ingen topp till jul eller nyår alltså, och eftersom jullovet bromsar spridningen kommer det sannolikt att dröja ännu längre än sex veckor.

Ja, vilken predikationsmodell har de utgått från? I en rapport från 2006 beskrivs just en sådan modell för att utifrån säsongens startvecka (definierat som första veckan med över tio labbdiagnoser) förutsäga toppveckan då antalet diagnoser för säsongen är som högst, och de definierar då en regel enligt vilken toppen inträffar sju veckor efter startveckan. Regeln bygger på en analys av data från de sex säsongerna 1998/99 till 2003/04, och det är antagligen den de använt sig av.

Ett problem med att tillämpa den ett år som i år skulle kunna vara att datamaterialet bara innehåller två perioder med start före vecka 50 (1999/00 och 2003/04). Dessa säsonger är också de som haft de högsta topparna, och de kännetecknas också av att de utvecklats snabbare än andra säsonger. 1999 var det fyra veckor mellan start (v. 48) och topp; 2003 var det visserligen sju veckor från starten (v. 46), men ökningen var mycket liten efter vecka 51. För en säsong som hittills utvecklats som denna är det kanske rimligare att tro att toppen kommer efter fyra eller fem veckor.

Jullovseffekten är kanske inte heller något man kan ta för givet: 1999 blev det en kraftig ökning från vecka 51 till 52. Kanske hänger det samman med att det i stor utsträckning var gamla som drabbades då (se en jämförelse i rapport för 2000/01). Hur det är med det i år har jag ingen aning om.

Jag vågar ännu inte dra slutsatsen att mönstret från 1988 kommer att brytas på den tredje punkten.

Inga kommentarer: