Bunta ihop dem

”Vin viktigast för långt liv”, påstår DN. De refererar till en studie där mat- och dryckesvanor och dödlighet följts bland 23 000 greker under åtta år. I en faktaruta påstås att måttlig alkoholkonsumtion enligt studien ”minskar risken att dö i förtid med 23,5 procent”. Nu var väl inte huvudsyftet med denna studie att specifikt utvärdera nyttan av alkohol, men efter DN:s rubrik kan man ju fråga sig om den tillför något väsentligt i den debatten. Läser man studien är det de kommit fram till i själva verket att måttlig alkoholkonsumtion (definierat som 10–50 g/dag för män och 5–25 g/dag för kvinnor) kan tillskrivs 23,5 procent av den reducerade dödlighet som uppnås genom s.k. medelhavskost, som innehöll tio olika komponenter. Här hade de dessutom behandlat alkoholintaget som en binär variabel, och jämfört personer som drack måttligt med personer som hade låg/ingen eller konsumtion, hopbuntade i en grupp. Dock hade de också en tabell över dödligheten hos studiedeltagarna där de skiljt mellan folk med måttlig, låg och hög alkoholkonsumtion. Med den måttliga gruppen som referensgrupp hade folk med låg konsumtion 19 procent högre dödlighet, med ett 95-procentigt konfidensintervall på 3–38 procents ökning.

I dödlighetsberäkningen hade de justerat för vissa möjliga störande variabler som kön, ålder, fysisk aktivitet, rökning, övervikt och utbildning. Personer som haft cancer, diabetes, hjärtinfarkt eller kärlkramp var uteslutna från studien. Men det finns andra problem, som ofta påpekats när det gäller andra studier som visat liknande resultat. De har inte tagit hänsyn till t.ex. olika psykosociala faktorer, som låga inkomster och ensamhet, som kan påverka både dryckesmönster och dödlighet, och de har inte skiljt mellan personer som dricker mycket litet och personer som inte dricker alls, och inte heller mellan personer som aldrig druckit och sådana som slutat dricka. När folk dricker sporadiskt eller drar ned på drickandet kan det ofta finnas andra riskfaktorer i bakgrunden.

Studien innehöll både män och kvinnor, där ungefär en tredjedel var under 45 år, knappt hälften 45–64 år och knappt en femtedel över 65 när studien började, men resultaten för dödlighet har redovisats utan någon uppdelning för vare sig ålder och kön eller olika dödsorsaker, även om man kan anta att de flesta dödsfall inträffade i den äldsta gruppen. Det gör att det, bortsett från övriga problem, är tveksamt om den ger något stöd för att det skulle vara hälsosamt för någon enskild individ att dricka. Om måttligt alkoholintag, jämfört med nykterhet, som andra studier pekat på, medför minskad dödlighet i kranskärlssjukdom, men ökad dödlighet i vissa cancerformer och olyckor, kanske 70-åringar kan förväntas få minskad total dödlighet genom att dricka, men inte 40-åringar, beroende på hur dödsorsaksmönstret skiljer sig mellan olika åldersgrupper. Om man bara kan visa en ospecifik minskning av dödligheten, ökar också misstanken att resultatet snedvridits av att låg konsumtion är vanligare i allmänt utsatta grupper.

År 2002 presenterade engelska forskare en modell, baserad på populationsdata och tidigare orsaksspecifika studier, där de sökt räkna ut konsumtionsnivån med lägsta dödlighet för kvinnor och män i olika åldrar, och det rörde sig om max två 9 g-enheter alkohol/vecka, för män under 45 och kvinnor under 65, och som mest åtta enheter, för män över 65. Man kan förstås behöva göra ytterligare justeringar beroende på vad man känner till om andra riskfaktorer hos en individ, och dödligheten i olyckor kan väl den som dricker i viss mån själv påverka genom att anpassa sitt beteende.

I dag kom också Socialstyrelsens senaste statistik för dödligheten i Sverige, som täcker 2007. Den illustrerar faran med att sluta sig från vad som gäller för dödligheten i en hel population till vad som är det största överhängande hotet för de flesta individer. Nära dubbelt så många dör fortfarande av sjukdomar i cirkulationsorganen som av tumörer, både bland kvinnor och bland män. Men tumörer är vanligare i yngre åldrar, speciellt bland kvinnor, och den ålder då cirkulationssjukdomarna dominerar har förskjutits allt högre upp. Brytpunkten då de blir vanligare än tumörer, låg år 2007 för första gången så högt som 80–84 år bland kvinnor, med statistikens uppdelning i femårsklasser, och mindre än 10 procent av alla kvinnor är över 80 år.

Ordning i hyllorna

Författarinnan Maria Küchen har skrivit en artikel i Sydsvenskan om det filosofievenemang jag bevistade förra helgen. Hon kommer in på avgränsningen av filosofin. Hon talar om en aktionsgrupp som ondgör sig över att vissa filosofer blir ”förpassade” till hyllan för könsrollsfrågor på stadsbiblioteket, eftersom deras utgångspunkt är ”dekonstruktionen av de konstruerade könen” (se artikel i Lundagård). Jag vet inte vad orsaken är i just de fallen, men generellt är det så att böcker med klart filosofiskt innehåll ofta hamnar under andra ämnesord, fast det knappast finns någon degraderande avsikt bakom. Vissa av Ingemar Hedenius essäsamlingar med filosofiskt innehåll hamnar under Allmänt och blandat på våra folkbibliotek, böcker i politisk filosofi, som inte är speciellt relaterade till queerteori, hamnar under samhällsvetenskap, vissa av Freges matematikfilosofiska arbeten hamnar under matematik, och böcker med starkt språkfilosofiskt innehåll hamnar under språkvetenskap. Det är väl ett uttryck för det Küchen säger senare i artikeln: att filosofin överlappar de flesta andra discipliner. Hon har nog fel när hon säger att ”filosofin som ren disciplin är död”, och därmed implicerar att den någonsin skulle ha varit speciellt levande som sådan.

I övrigt har vi 54 bekräftade fall av den nya H1-influensan i Sverige nu. Internationellt sett är det relativt högt i förhållande till folkmängden, men det beror nog till stor del på vår alerta testning. I sydliga länder, som Argentina, Chile, Australien och Nya Zeeland har det tagit fart ordentligt, vilket var vad man kunde vänta när de går in i sin naturliga influensasäsong. Länder som inte rapporterat några fall alls är t.ex. nästan alla länder i Afrika söder om Sahara, Irak, Iran, Afghanistan, Burma och flera av länderna i forna Sovjetunionen. Det beror nog inte bara på att de varit exceptionellt förskonade från smittan, även om det kanske faktiskt är så att länder med låg levnadsstandard tenderar att vara mindre utsatta under tidiga stadier av en pandemi, eftersom befolkningen där reser mindre; när smittan väl sprids kanske den å andra sidan får värre konsekvenser än i rikare länder.

När det gäller pandemin 1957 verkar det som om den s.k. Världsungdomsfestivalen, som hölls i Moskva under sommaren, hade betydelse för att påskynda spridningen i Europa, bl.a. i Sverige. Enligt Wikipedia deltog 34 000 personer, och festivalens motto var ”För fred och vänskap”. Nu i veckan håller de Peace & Love i Borlänge, som väntas slå rekord med 36 000 sålda biljetter. D-vitamin uppges främja motståndskraften, så vi får väl hoppas att deltagarna ätit d-vitaminrik kost över midsommar, eftersom det varit dåligt med UV-exponering i Sverige hittills denna sommar.

Vad håller jag på med?

Jag har ägnat denna helg åt att bevista en rikstäckande filosofikonferens, som hålls vartannat år och cirkulerar mellan svenska städer med filosofiska institutioner. Detta år hölls den i Lund. Vi deltagare har fått möjlighet att hålla föredrag på 25 minuter, och jag höll själv ett i går, där jag försökte saluföra vissa av de idéer som jag tänker förespråka i min avhandling. Det handlande om hur man kan modifiera vissa vanliga system för logiska relationer mellan normer för att undvika vissa problem de råkar ut för.

Abstracts för samtliga föredrag finns här. Ett föredrag behandlade ett ämne som även jag berörde. I övrigt har jag besökt föredrag om en rad olika ämnen, t.ex. vad som gör trosföreställningar rättfärdigade, existensen av matematiska objekt kontra sanningen hos matematiska påståenden, i vilken mening folk är oeniga i moralfrågor, hur evolutionen kan förklara moraliska konflikter, hur man inte kan tolka betingade sannolikheter om det skall vara något vettigt med dem och semantiska modeller som skall göra reda för kommunikationen mellan folk som spelar Counterstrike.

Om icke-filosofer frågar mig vad jag ”håller på med”, kan jag försöka beskriva mitt specifika avhandlingsprojekt, vilket inte är lätt att göra på ett meningsfullt sätt. Jag kan också svara att jag ägnar mig åt filosofi, vilket kan få till följd att de ber mig ge någon enhetlig förklaring av vad filosofi är. Om man betraktar ovanstående exempel på ämnen som diskuteras av folk verksamma vid filosofiska institutioner idag, säger det väl sig självt att det inte är någon lätt uppgift.

Gamla trygga faror

Uppsalafilosofen Ingemar Hedenius skriver i boken Om människans moraliska villkor från 1972 om risktagande. Han förespråkar i en uppsats, ”Nyttomoralens anspråk och problem”, en variant av utilitarism (”nyttomoral”), alltså den moralfilosofiska idén att man alltid bör välja någon av de alternativa handlingar som har bäst verkningar när det gäller människors (och övriga djurs) välfärd, hur nu det närmare skall förstås. Hedenius förespråkar en variant där de sannolika verkningarna av handlande är relevanta, inte de faktiska verkningarna. Skälet han anför är att det är omöjligt att förutse de faktiska verkningarna, så att man på det sättet aldrig kan vara säker på vad som bör göras. Jag vet inte om det är någon bra lösning. Att inom rimlig tid bedöma de sannolika verkningarna av alla alternativ kan också vara ogörligt, som t.ex. filosofen Fred Feldman påpekat.

Men Hedenius har några mer specifika regler för hur risker skall bedömas, bl.a. en sorts försiktighetsprincip. Även om det har ”uppenbara omedelbara fördelar” att riskera ”en katastrof eller en mycket stor värdeförlust” får man inte göra det, om inte sannolikheten för riskens inträde är ”ytterst liten”. Han säger att denna princip ”naturligtvis” skulle innebära förbud mot ”förorening av luft och vatten … trafikeländet, cigarretter och åtskilligt annat som i dag tillåts” och ”största försiktighet med … nya läkemedel”. Uppsatsen handlar nu inte om vad som borde vara förbjudet enligt lagen, utan om vad som är moraliskt riktigt. Hedenius ansåg också att det kunde vara tillåtet att vara mer risktagande när det bara är ens egen välfärd som står på spel.

Hedenius formuleringar är ganska oprecisa. En tolkning av hans försiktighetsprincip är att man inte får riskera t.ex. svåra lidanden för att åstadkomma förbättringar av tillstånd som redan är ganska bra. På andra ställen i uppsatsen säger Hedenius också att positiva värden inte får köpas till priset av vissa negativa värden. En annan idé kunde vara att status quo får ett slags prioritet: man får inte riskera en katastrof ens för något som med stor sannolikhet skulle göra slut på ett faktiskt missförhållande lika allvarligt som den potentiella katastrofen. En sådan idé verkar svår att få ihop med någon utilitarism av det slag Hedenius företräder. Men ibland kan det verka som om folk tillmäter etablerade risker mindre vikt än nya av samma storlek. Om man skall bedöma förekomsten av ett sådant fenomen får man ju inte förväxla det med att folk tenderar att överskatta storleken av nya risker, som kanske får en massa medieuppmärksamhet.

I DN-artikeln jag refererade till förra veckan nämner ett par forskare radon som exempel. Vi skulle aldrig vilja ha någon apparat i hemmet, som strålar som radon gör i vissa bostäder, säger Sven Ove Hansson från KTH. Är det ett exempel på att de etablerade riskerna tillmäts lägre prioritet i sig? Kanske. Man kunde också koppla det till den moralfilosofiska idén att (riskerande av) skada genom aktivt handlande (att skaffa en farlig apparat) är värre än (riskerande av) skada genom underlåtelse (att underlåta radonsanering). Men om vi nyligen skaffat oss en apparat som fick veta strålade som ett radonhus, skulle vi kanske vara mer beredda att aktivt göra oss av med den än att utanföra sanering om vi flyttat in i ett hus som vi sedan fick veta hade höga radonhalter. Olika yttre faktorer kan spela in även här, om man försöker göra exemplet realistiskt. Kostnaderna för att avstå från en ny hushållsapparat, tills den utformats så att den blir mindre strålande, kanske t.ex. skulle vara lägre än kostnaderna för att sanera ett radonhus.