Göra sig ett gott år

Vissa filosofer, som G.E. Moore, har hävdat att värdet hos en helhet inte alltid kan beräknas genom enkel summering av värdet hos dess delar. Ett vanligt exempel på detta är det som på svenska kallats ”sparandets princip”, att det är bra om de bättre bitarna kommer mot slutet. Om t.ex. två helheter med tidslig utsträckning, X och Y, innehåller delar vars summerade värde är lika stort, är X bättre än Y om de bättre delarna kommer nära det tidsliga slutet av X, medan de kommer i början av Y. Vilken sorts helheter är det meningen att denna princip skall tillämpas på? Ofta har väl filosofer tänkt sig personers hela liv, eller kanske hela världshistorier.

Men axiologer, filosofer som sysslar med dessa frågor, har alla möjliga idéer om vad som kan anses värdefullt, och det kanske finns någon som förespråkar att principen skall tillämpas på mindre tidsenheter, som år, i en persons liv. I så fall kan skeendet krig nyår få speciell betydelse för hela årets värde. Om någon blev sjuk nyårsafton 2008, och tvingades invänta tolvslaget i ett ömkligt tillstånd, kommer det för alltid att kasta en mörk skugga över hela 2008, vad beträffar den personens liv. Å andra sidan, om sjukdomen varade några dagar in på 2009, betyder det ju också att personen har haft ovanligt goda förutsättningar för att få ett bra 2009. Men om personen själv accepterar värderingen och reflekterar över detta, kan det ju hända att det förbättrar välbefinnandet under sjukdomsdagarna och därigenom, om vi accepterar att detta välbefinnande är något värdefullt, förta något av den nämnda positiva effekten.