tisdag 6 april 2010

Modern hårfärgsdramatik

Jag såg nu i kväll ett program på SVT1 med titeln Spanska sjukan: det repriseras i övermorgon. Det var ett drama som handlade om James Niven, en läkare i Manchester, och hans insatser under pandemins mest fatala andra våg hösten 1918. Hans radikala smittskyddsåtgärder, rapporteras ha medfört minskad dödlighet i sjukdomen i denna stad(1). Det man såg i programmet var dock mest en massa folk som dog; värdet av att hans åtgärder omtalades, men framställdes inte på något effektivt sätt. Det är kanske litet svårt att dramatiskt gestalta statistiska förbättringar, där det inte går att peka ut några bestämda individer som fått det bättre.

I programmet pratas också hit och dit om vaccin mot influensan, som de får levererat från London. Man får intrycket att det var ett effektivt, väl utprovat vaccin, och att anledningen till att det inte kunde hejda sjukdomen var att det kom för sent och i för små kvantiteter. Men riktiga influensavacciner kom inte förrän på 1940-talet. Under spanska sjukans tid kände man inte ens till influensaviruset; istället antog man att bakterien Haemophilus influenzae, som ofta orsakar komplikationer vid virusinfektioner i luftvägarna, var den sjukdomsalstrande organismen. Ibland har man visserligen lyckats konstruera effektiva vacciner, och också framställa dem i tillräckliga mängder för massvaccination, utan att man haft en aning om hur vaccinerna fungerade: Jenners smittkoppsvaccin kom redan i slutet av 1700-talet innan man ens hade någon generell förståelse av mikroorganismer som orsak till sjukdom.

I en episod drabbas läkarens sekreterare av sjukan, varvid hennes mörka hår vitnar helt abrupt. Redan i slutet av 1800-talet drev Falstaff, fakir med användningen av den sortens dramatiska effekter: han har i boken En var sin egen professor en historia med en svarthårig kvinna som utsätts för sådana påfrestningar att håret på några timmar blir alldeles eldrött. Kalle Anka-tecknaren/författaren Carl Barks utnyttjade också effekten i komiskt syfte på 1970-talet: i en historia (publicerad i Sverige i KA & C:o 27/2002) har farbror Joakim lyckats föda upp en jättelik hund vars ylande leder till horder av människor flyr sina hem, alla med lika kritvitt hår.

(1) James Niven, Wikipedia-artikel, http://en.wikipedia.org/wiki/James_Niven

Inga kommentarer: