Västkustfilosofi

Jag har ägnat den gångna helgen åt att bevista Filosofidagarna, ett evenemang som hålls vartannat år och cirkulerar mellan de svenska universitet som har större filosofiska institutioner. Denna gång hölls det i Göteborg, som jag därmed besökte för första gången i mitt liv. Det är andra gången jag bevistar detta; förra gången var i Lund 2009. Under söndagseftermiddagen höll jag själv ett litet föredrag, där jag tog upp litet saker från min avhandling. Bortsett från de inbjudna talarna, hade vi föredragshållare bara drygt 20 minuter på oss, och det är en utmaning att förmedla något vettigt på den tiden.

Det var annars flera intressanta föredrag jag besökte. Under lördagseftermiddagen var det t.ex. ett anförande av filosofen Erik Olsson från Lund med den provokativa titeln ”Should scientists communicate?”. Är svaret på den frågan rakt nej, kan man ju undra vad som berättigar att man ordnar konferenser av detta slag, om filosofi är en vetenskap. Ämnet anknöt i viss mån till den farhåga jag uttryckte i slutet av förra inlägget. I sitt abstract tar han upp just ett medicinskt exempel: det tog 60 år för teorin att magsår huvudsakligen orsakas av bakterieinfektion att bli allmänt accepterad, vilket, enligt vad han skrev, berodde på att vetenskapssamhället tagit till sig en studie som tycktes konklusivt visa motsatsen. Under föredraget tog han upp bl.a. resultat från datorsimuleringar, som visade på att ökad kommunikation bland forskare kan leda till att felaktiga uppfattningar får fotfäste, och att färre i slutändan har korrekt uppfattning i en fråga. Det ter sig oroväckande, även om man givetvis kan ifrågasätta hur bra dessa datormodeller avbildar faktisk vetenskaplig aktivitet.