SvD har tagit upp frågan om transfetter i mat som säljs i Sverige: framför allt verkar det finns höga halter i vissa importvaror som finns i svenska butiker (Ennart 2013). I vissa andra länder, t.ex. Danmark finns förbud i lagen mot att sälja varor där transfett utgör mer än 2 procent av det totala fettet, men den svenska regeringen verkställer inte riksdagsbeslut om att införa liknande lagstiftning här. Transfetter är säkerligen ett reellt problem, men det finns ett par konstigheter i SvD:s artiklar.
I en faktaruta med rubriken ”VAD ÄR TRANSFETT?” ges förklaringen: ”Vegetabiliskt, omättat, fett som får en fastare konsistens och längre hållbarhet genom att mättas på konstgjord väg.” Men att en fettsyra är en transfettsyra handlar bara om hur dess dubbelbindningar mellan kolatomer ser ut. Transfetter behöver inte vara vegetabiliska: det finns små mängder transfettsyror i en del animaliska fetter, men de skiljer sig från de industriella transfetterna, och det är oklart om de har liknande skadliga effekter. Däremot måste transfett vara omättat, eftersom mättat fett inte innehåller dubbelbindningar, men när omättade fettsyror härdas för att bli mättade kommer det resulterande fettet att innehålla en del transfettsyror, om härdningen inte är fullständig.
Det nämns också att en Harvardstudie från 2007 visat att ”200 000 dödsfall på grund av hjärtinfarkt skulle kunna undvikas i USA varje år om transfettet försvann helt”. Man kan undra hur det skulle gå till: amerikansk statistik (tillgänglig via (WHO)) från t.ex. 2004 (som bör ha hört till den senaste tillgängliga 2007) visar att det totalt dog 73 907 kvinnor och 82 909 män av akut hjärtinfarkt (ICD-10: I21–I22) i USA. En studie publicerad 2009, av forskare från Harvard School of Public Health, visar dock på att högt intag av transfett kunde tillskrivas 82 000 dödsfall i USA 2005, och de hade då räknat med att mortalitet i kranskärlssjukdom är det som påverkas av transfett (Danaei och andra 2009).
Intaget av transfett i Sverige och andra västländer har av allt att döma ändå minskat kraftigt de senaste decennierna, genom att t.ex. stora tillverkare slutat med partiell härdning av hushållsmargarin, och den totala konsumtionen av hårt margarin (som varit en viktig källa till både transfett och mättat fett) minskat till förmån för mindre processade oljor (Jordbruksverket 2013). Under lång tid har dock intresset för att kvantifiera konsumtionen varit större när det gäller mättat fett än transfett. Den 1 februari 2012 visade jag här på att det inte skett några stora förändringar när det gäller total energiandel fett eller kvoten mellan vegetabiliskt och animaliskt fett i Sverige sedan 1970-talet. Detta bygger på födotillgångsdata från FAO, och fördelningen mellan olika fettsyror kan inte härledas enbart från dessa. Det har dock gjorts en del uppskattningar av energiandelen mättat fett i Sverige över tid, som sammanfattas i nedanstående tabell (notera dock att det är olika källor, som kan skilja sig åt när det gäller metodologi):
| Period | Energiandel % | Källa |
|---|---|---|
| 1947–49 | 15,7 | (Masironi 1970)1 |
| 1960–62 | 14,5 | (Masironi 1970)1 |
| 1980 | 17 | (SBU och Folkhälsoinstitutet 1997, 46–47) |
| 1989 (kvinnor) | 16,5 | (Becker och Pearson 2002, 186) |
| 1989 (män) | 16,8 | (Becker och Pearson 2002, 186) |
| 1992 | 15 | (SBU och Folkhälsoinstitutet 1997, 46–47) |
| 1997–98 (kvinnor) | 14,2 | (Becker och Pearson 2002, 186) |
| 1997–98 (män) | 14,6 | (Becker och Pearson 2002, 186) |
| 2010–11 (kvinnor) | 13,1 | (Amcoff 2012, 75) |
| 2010–11 (män) | 13,0 | (Amcoff 2012, 75) |
Det tycks inte ha skett några dramatiska förändringar i energiandelen mättat fett i Sverige de senaste 50 åren, jämförbara med de skillnader mellan olika befolkningar som finns i t.ex. (Masironi 1970), där variationsområdet är 3,2–19,2 energiprocent för 1960–62 och 1,1–18,2 energiprocent för 1947–49, men det verkar ändå ha skett en minskning med några procentenheter under kanske framför allt 90-talet, och förmodligen har den gått hand i hand med en minskning av transfetter, av de skäl som nämns ovan.
Referenser
Amcoff, Elisabet. 2012. Riksmaten vuxna 2010–11. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/mat_naring/2012/riksmaten_2010_2011.pdf.
Becker, Wulf, och Monika Pearson. 2002. Riksmaten 1997–98. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/kostundersokningar/riksmat.pdf.
Danaei, Goodarz, och andra. 2009. ”The Preventable Causes of Death in the United States: Comparative Risk Assessment of Dietary, Lifestyle, and Metabolic Risk Factors ”. PLoS Medicine 6. http://dx.doi.org/10.1371/journal.pmed.1000058.
Ennart, Henrik. 2013. ”Svenska butiker i transfett-topp”. Svenska Dagbladet (20 september). http://www.svd.se/nyheter/inrikes/det-nya-transfettlarmet_8536590.svd?sidan=6.
Jordbruksverket. 2013. Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll: Uppgifter t.o.m. 2011. Jordbruksverket. http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakta/Livsmedel/Statistikrapport2013_4/201304._ikortadrag.htm.
Masironi, Roberto. 1970. ”Dietary factors and coronary heart disease”. Bulletin of the World Health Organization 42. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2427508/.
SBU, och Folkhälsoinstitutet. 1997. Att förebygga sjukdom i hjärta och kärl genom befolkningsinriktade program. SBU. http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Att-forebygga-sjukdom-i-hjarta-och-karl-genom-befolkningsinriktade-program/.
WHO. ”WHO Mortality Database”. http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/index.html.
Anges felaktigt som ”[u]nsaturated” i tabell 1.↩
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar