Lottlös vinnare

Jag går på olika föreläsningar och seminarier mest hela tiden. I går förmiddag var det en forskare från KTH som diskuterade en redan publicerad artikel. Det handlade om hur man skall tolka det att vi kan säga sådant som ”Om du inte köper en lott, kan du inte vinna” och ändå anse att du kan vinna utan för att den skull anse att du verkligen kommer att köpa en lott (det räcker att du har möjlighet att köpa en lott). Man kan tycka att det inte är så märkvärdigt, men det ställer till vissa problem när det gäller utformningen av en logik för konditionaler, ”om…så”-satser. Enligt slutledningsregler i vanlig logik, som vid första anblicken kan verka självklara, kan man sluta sig från ”Om du inte köper en lott, kan du inte vinna” och ”Du kan vinna” till ”Du köper en lott” (i varje fall om man formaliserar dessa satser på det sätt som vid första anblicken troligen ter sig rimligt).

På kvällen var jag sedan på ett föredrag om problem med att använda intuitioner, vilket väl här betyder något i stil med omedelbara uppfattningar som inte är direkt baserade på resonemang, som argument för eller emot olika filosofiska teorier. Ofta är det så att man har någon filosofisk teori, målar upp något, ofta ganska verklighetsfrämmande, science fiction-artat, scenario, och säger: ”Titta, i det här fallet ger teorin det här resultat, men det inser man ju att det är fel, alltså: ut med teorin!” (Ett exempel på samma typ av resonemang som i slutet förra stycket.) Psykologer och andra forskare har på senare år gjort empiriska studier på hur folk formar sådana intuitioner om scenarion, och det verkar som om dessa av olika faktorer som i vilken ordning scenarion och presenteras och liknande, vilket gör att man kan tvivla på hur tillförlitliga de är när det gäller att rättfärdiga eller vederlägga filosofiska teorier.