Fördel för ungkarlar

Nu i veckan har det blivit diskussion i media efter att The New England Journal of Medicine publicerat resultaten från en randomiserad studie (d.v.s. en studie där ett antal personer lottats ut att få eller inte få t.ex. en viss behandling eller undersökning) i flera europeiska länder, där dödligheten i prostatacancer bland män som deltagit i PSA-screening var 20 procent lägre än i kontrollgruppen. Samtidigt medför screeningen risk för diagnos av fall som aldrig hade utvecklat några allvarliga symptom på cancersjukdomen under sin livstid, eller fått sitt liv förkortat av denna, och där behandling riskerar att enbart få negativa konsekvenser.

Utifrån vissa statistiska korrelationer skulle man kunna dra slutsatsen att det finns ett annat sätt att uppnå jämförbar dödlighetsminskning i prostatacancer, även om det för många är för sent. År 1981 publicerade SCB en rapportserie i Sveriges officiella statistik (Hs 1981:10) som bl.a. visade orsaksspecifik dödlighet uppdelad på ålder, kön och civilstånd (gift, ogift hela livet, skild, änka/änkling) för perioden 1974–78. I dag skulle en sådan statistik ge missvisande resultat, om man var intresserad av skillnader mellan personer som lever ensamma och de som inte gör det, eftersom många, även medelålders och äldre, lever ihop utan att vara gifta.

Den genomgående trenden var att gifta hade lägst dödlighet bland vuxna i alla åldersgrupper av båda könen, totalt och i de flesta specifika orsaker. Men ogifta män i de åldersgrupper där det förekommer någon betydande dödlighet i prostatacancer (55–59 och uppåt) hade genomgående lägre dödlighet i denna sjukdom än gifta, och ofta låg minskningen på omkring 20 procent. Skilda och änklingar verkade snarare ha något högre dödlighet än gifta. När det gäller mönstret inom vissa specifika åldersgrupper kan det vara frågan om slumpmässiga avvikelser, då antalet dödsfall inom de olika civilstånden är litet, men trenden verkar vara tydlig.

När det gäller skilda och änkor/änklingar kan de påfrestningar förlusten av makan medför bidra till ökad dödlighet. Det har diskuterats ganska mycket vilka faktorer som kan ligga bakom allmänt högre dödlighet bland ogifta. Människor med allmänt dålig hälsa eller missbruksproblem gifter sig mer sällan än andra. Den som lever ensam kan löpa högre risk att inte få hjälp i tid vid akuta sjukdomar eller olyckor. Men vad kan ligga bakom lägre dödlighet bland ogifta män när det gäller prostatacancer? Lägre utsatthet för sexuellt överförbara sjukdomar är kanske en förklaring. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara hormonella skillnader som både gör det mer sannolikt att en man förblir ogift och minskar risken för prostatacancer. När det gäller testning av eventuella orsakssamband på den här punkten lär det i alla fall bli svårt att genomföra några randomiserade studier.