(Smal) Jag tycker (det är synd om er), (om ni sett förberedelser till heroinmissbruk).
Med en sådan tolkning blir det ett ganska märkligt uttalande. Han kunde ju inte veta om det fanns några bland oss gymnasieelever som sett folk ägna sig åt den aktuella verksamheten. Menade han att han tyckte synd om oss i vilket fall som helst? Eller att han inte visste om han tyckte synd om oss? Den rimliga är väl att tolka uttalandet som uttryck för en inställning till ett villkorligt förhållande, d.v.s. med räckvidd hos operatorn.
(Vid) Jag tycker ((det är synd om er), (om ni sett förberedelser till heroinmissbruk)).
Detta är helt förenligt med att han faktiskt inte tyckte synd om någon enskild bland åhörarna, som, honom ovetande, sett förberedelser. Själva formen hos uttalandet tycks ligga närmare tolkningen (Smal): det ser ut som en villkorssats som har förhållandet att han tycker synd om oss som efterled. Men sammanhanget ger den rätta tolkningen. Ingen vettig människa skulle intuitivt dra de slutsatser som följer ur (Smal). Om folk i filosofiska sammanhang skulle försöka sig på att analysera formen hos mannens uttalande, kanske de initialt skulle vara benägna att göra en analys i enlighet med (Smal), men det skulle vara lätt att övertyga dem att de var fel ute.
I morgon skall jag hålla ett seminarium i Stockholm på ett avhandlingsavsnitt, som till en del handlar om likartade fall med villkorliga normer, där tolkningen inte är så självklar utan har gett upphov till oenighet bland akademiska filosofer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar