Vitaminstudiebrist

Nu har D-vitamin hamnat på tapeten i svenska medier, och ökning av rekommenderat intag diskuteras (1). Jag diskuterade i förra inlägget vitaminnivåns relation till influensasäsongen, men påpekade att det ännu inte finns någon stark evidens för att tillskott har någon skyddande effekt. En randomiserad amerikansk studie från 2009, där effekten av tillskott på 2000 IE D₃/dag på symptomatisk luftvägsinfektion undersöktes, visade på negativa resultat (2). Interventionsgruppen skiljde sig inte signifikant från placebogruppen vare sig beträffande frekvens, längd eller svårighetsgrad hos luftvägsinfektioner, trots högre D-vitaminnivåer i interventionsgruppen. Däremot visade en randomiserad studie från 2010, där japanska skolbarn fick 1200 IE/dag, på en minskning av bekräftad influensa A (3). Relativ risk i interventionsgruppen var 0,58 (95 % CI 0,34–0,99); bland de barn som inte tog andra D-vitamintillskott var den 0,36 (95 % CI 0,17–0,78).

Kan de olika utfallsmåtten vara en förklaring till skillnaden mellan studierna? D-vitamin har föreslagits som förklaring till säsongsbundenheten hos influensa. Om den teorin är riktig, innebär det inte nödvändigtvis att det skyddar mot alla luftvägsvirus; alla luftvägsinfektioner är inte säsongsbundna på samma sätt som influensan. Rhinovirus, som är en vanlig orsak till förkylningar, förekommer året runt och verkar toppa strax efter skolstarten i början av hösten (4). Det kanske kan tyda på att rhinovirusinfektioner inte påverkas så mycket av befolkningens D-vitaminnivåer. I den amerikanska studien var som sagt ospecifik luftvägsinfektion utfallsmått, över hälften av deltagarna i både interventions- och kontrollgruppen var influensavaccinerade, och den avslutades i juni 2007, efter influensasäsongens slut. Detta kan ha inneburit att bara en liten del av luftvägsinfektionerna i denna studie var orsakade av influensavirus. Om de till stor del var orsakade av rhinovirus, och D-vitamin inte skyddar mot detta, skulle det kunna förklara att tillskott inte gav någon effekt.

Men, för att anknyta till resonemanget om flockimmunitet i förra inlägget, om Sveriges befolkning kunde minska den genomsnittliga individuella mottagligheten för influensa med över 60 procent (motsvarande minskningen hos de japanska barn som inte tog andra D-vitamintillskott), skulle det antagligen strypa utbrott av säsongsinfluensa under vintern. En 60-procentig minskning av reproduktionstalet R_p från ett värde som ligger under 2,5 kommer att förhindra utbrott, enligt standardteorier om flockimmunitet. En fråga är, som sagt, vad som händer på sikt, om folks antikroppsförsvar mot globalt cirkulerande influensor försvagas. En relevant fråga kan då vara hur lätt smittan sprids vid en pandemi, där befolkningens immunitetsnivå initialt är låg. I (5) citeras analyser av tidigare pandemier, där man uppskattat R_p för spanska sjukan till 1,5–3, för asiaten 1,5–1,7 och Hongkong 1,9–2,2. Men fler och större studier krävs nog innan det är rimligt att gå ut med några rekommendationer om D-vitamin med avseende på influensa.

(1) Bratt, A., Tonårsflickor mår bättre av D-vitamin, DN 2010-02-26, http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tonarsflickor-mar-battre-av-d-vitamin

(2) Li-Ng, M. m.fl., A randomized controlled trial of vitamin D3 supplementation for the prevention of symptomatic upper respiratory tract infections, Epidemiol. Infect. 2009, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19296870

(3) Ursahima, M. m.fl., Randomized trial of vitamin D supplementation to prevent seasonal influenza A in schoolchildren, Am J Clin Nutr. 2010, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20219962

(4) Monto, A.S. och Sullivan, K.M., Acute respiratory illness in the community. Frequency of illness and the agents involved, Epidemiol. Infect. 1993, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8432318

(5) Chowell, G. m.fl., Seasonal influenza in the United States, France, and Australia: transmission and prospects for control, Epidemiol. Infect. 2008, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17634159