I vilken mån ger studien fog för sådana farhågor? Det som framgår av diagrammen i rapporten är att nivåerna av totalkolesterol i serum (tK) sjönk som mest under perioden 1986–91, från nära 6,5 till ca 5,5 mmol/l, för att därefter stiga något under några år, sjunka igen till en bottennivå på ca 5,0 mmol/l kring 2002 och plana ut, för att åter stiga med några tiondels mmol/l 2008–10 (de ligger alltså ännu en bra bit under nivåerna på 80-talet). Den totala energiandelen fett i kosten sjönk med några få procentenheter perioden 1986–91, för att därefter ligga relativt konstant till ca 2004, varefter den åter började stiga, och 2010 låg den något över 1986 års nivåer.
Inga data när det gäller trender för samlat intag av t.ex. animaliska/vegetabiliska fetter redovisas i studien; inte heller trender för mättade/omättade fetter redovisas direkt, men det påpekas att det fanns en stark korrelation mellan intag av totalt och mättat fett, som var konstant från år till år, och att trenderna följts åt. Dock visas intag av vissa födoämnen som är viktiga fettkällor (olika typer av matfetter och mjölkprodukter, men inte köttprodukter). Under perioden 1986–91 sågs en minskning av smör, matfettsblandningar med smör, margarin i matlagningen (bland män) och fetare mjölk. Lättmargarin ökade, liksom olja i matlagningen (vilket tydligen var obefintligt 1986). Vi kan jämföra med siffrorna i mitt inlägg här den 1 februari, med anledning av DN-artikel om livsmedelstrender. Där visas, för Sverige som helhet, en minskad tillgång på fett från mjölkprodukter under dessa år, vilket stämmer med data för norra Sverige ovan, men samtidigt en ökad tillgång till fett från andra animaliska produkter (och en obetydlig förändring av totalt animaliskt fett). I vilken mån det sista också gäller för populationen i Norr- och Västerbotten under denna period kan inte utläsas av studien.
Under perioden 1994–2002, då tK sjönk ytterligare, förblev alltså den totala energiandelen från fett oförändrad. Intaget av feta mjölkprodukter verkade inte heller förändras mycket. Däremot ökade mängden olja i matlagningen, samtidigt som margarin minskade. Transfetter i svenska margariner bör också ha försvunnit under 90-talet. För Sverige som helhet förändrades inte heller den totala fettillgången, eller balansen mellan animaliskt och vegetabiliskt fett, under denna period. Energiandelen från animaliska icke-mjölkfetter kan inte heller (givet att rapporterade data är tillförlitliga) ha minskat i de nordsvenska populationerna under denna period, om det inte samtidigt skett kraftiga ökningar av vegetabiliska fettkällor utom olja och margarin. Från 2003 och framåt har mängden olja förblivit oförändrad, och konsumtionen av de flesta andra fettkällor som redovisas, utom margarin och konsumtionsmjölk, har ökat. Andelen personer som rapporterar kolesterolsänkande läkemedel har ökat under studieperioden men var 2010 fortfarande lägre än 7 procent (studien inkluderade personer upp till 65 år). Forskarna konstaterade också att exkludering av dessa personer inte hade några betydande effekter på trenderna när det gäller tK.
Utifrån det som sagts ovan är det tydligt att andra faktorer än minskad konsumtion av fett, eller mättat fett från animaliska produkter, och ökad konsumtion av läkemedel haft betydelse för tK-minskningarna under perioden 1986–2002. Byte av hårda margariner mot vegetabiliska fettkällor av bättre kvalitet kan vara en faktor; ökning av vissa spårämnen kan vara en annan faktor, som inte är möjlig att bedöma utifrån den aktuella rapporten. I inlägget här den 14 december förra året diskuterade jag också hur faktorer som inte är relaterade till nutida kostmönster kan påverka kolesterolnivåer över tid. Det kan i detta sammanhang nämnas att analyser av samband mellan födoämnen och tK på individnivå (supplement 6 till [1]) visade korrelationer mellan t.ex. kokt potatis och tK, som var jämförbara med korrelationerna med mättat fett. Konsumtionen av potatis har också minskat sedan 1986, och kanske är den en markör för en mer traditionell livsstil, som av olika skäl, som kanske inte bara är relaterade till kosten, kan hänga samman med högre nivåer av tK.
Om de högre nivåerna av tK från 2003 beror på ökad tillförsel av mättat fett från animaliska källor och de högre nivåerna på 80-talet jämfört med senare i stor utsträckning berodde på andra faktorer, är det inte säkert att man kan utgå från att effekterna på kranskärlssjukdom är likartade. I 1 februari-inlägget visade jag också på att det i den moderna världen inte tycks finnas något samband mellan förändringar i energiandel animaliskt fett och kranskärlsdödlighet över en 15-årsperiod (fast det är förstås inte självklart att detta kan appliceras på norra Sverige). Kanske hade det varit till hjälp om det funnits tillgång till mer förfinade mätningar, som blivit vanliga på senare år, över t.ex. kvoten mellan tK och hdl-bundet kolesterol, eller kvoten mellan olika s.k. apolipoproteiner. I varje fall finns knappast, utifrån officiell statistik, stöd för att trenden med minskning av kranskärlssjukdom i Norr- och Västerbotten skulle ha mattats av från 2003 fram till 2010. Vi kan här inte vara säkra på tidsfördröjningseffekter, men en metaanalys från 1994 visade (till stor del baserat på försök med läkemedel) att maximal effekt av minskade kolesterolnivåer på kranskärlssjukdom uppnåddes efter ungefär fem år [3].
[1] Johansson, I. m.fl., Associations among 25-year trends in diet, cholesterol and BMI from 140 000 observations in men and women in Northern Sweden, Nutr J. 2011, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22686621
[2] Radowitz, J.W., Dieting craze blamed for cholesterol surge in Sweden, Independent 2012-06-14, http://www.independent.co.uk/life-style/health-and-families/health-news/dieting-craze-blamed-for-cholesterol-surge-in-sweden-7836468.html
[3] Law, M.R. m.fl.,By how much and how quickly does reduction in serum cholesterol concentration lower risk of ischaemic heart disease?, BMJ 1994, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8043072
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar