Heta gener

Som jag skrev om här den 29 december förra året, på tal om sjukdomsbördan i olika delar av världen, finns det ett etablerat samband mellan olika kroniska infektioner och vissa cancerformer, som innebär att de förra ökar risken för de senare. Samtidigt finns det en del forskning som pekar på att episoder av akuta infektioner skulle kunna ha en skyddande effekt mot cancerutveckling. Förra året publicerades ett nytt tillskott på den grenen. Det är en fallkontrollstudie av en kinesisk forskargrupp, där de har tittat på samband mellan interaktionen mellan vissa genvarianter och frekvensen av feber och risken för bröstcancer bland kvinnor [1].

I studien jämfördes 839 kvinnor med bröstcancer (medelålder 48,97 år, standardavvikelse ±11,57 år) med åldersmatchade kontroller. Bland kvinnorna med cancer rapporterade 23,9 procent att de fått feber åtminstone en gång per år i genomsnitt under de senaste 10 åren; i kontrollgruppen var motsvarande siffra 27,9 procent. I en modell som inkluderade ålder och en del andra riskfaktorer var oddskvoten för kvinnor med ≥1 feber/år 0,77 (95% KI 0,61–0,99) (det gick inte att se några ytterligare riskminskningar av mer än 1–2 feberanfall/år, men underlaget var litet).

Detta är i linje med en rad tidigare studier, också mestadels fallkontrollstudier, som studerat cancer generellt eller andra specifika cancerformer, och som citeras i artikeln. Men här delade de också in kvinnorna efter en polymorfism på genen som kodar för IFN-γ, ett signalämne i immunsystemet. IFN-γ hänger samman med kroppens respons vid infektioner, t.ex. feberreaktion, och den aktuella polymorfismen har, enligt forskning som refereras i artikeln, kopplats till risken för bröstcancer. Det är en s.k. C/T-polymorfism: det är alltså möjligt att i sina gener ha två kopior av C-allelen (CC), en kopia av T-allelen (CT) eller två kopior av T-allelen (TT): dessa uttryck refererar i fortsättningen av texten till den aktuella polymorfismen. Resultatet i studien var att den skyddande effekten av ≥1 feber/år fanns hos CT- eller TT-kvinnor (oddskvot i den mest justerade modellen 0,54; KI 0,37–0,77) men inte kunde hittas hos CC-kvinnor (oddskvot 1,09; KI 0,77–1,55). På motsvarande sätt innebar CT/TT-varianten ökad risk hos kvinnor med <1 feber/år (oddskvot 1,32; KI 1,03–1,70), men minskad risk hos kvinnor med ≥1 feber/år (oddskvot 0,63; KI 0,40–0,99).

Som möjlig förklaring anger forskarna att T-allelen ger högre nivåer av IFN-γ än C-allelen, och att IFN-γ både kan främja och motverka utveckling av tumörer beroende på nivå. Kanske riskerar personer med CT- eller TT-genotypen då att få kroniskt måttligt förhöjda nivåer av IFN-γ, som kan innebära ökad cancerrisk, samtidigt som de, om de får feber, får så kraftigt förhöjda nivåer att det i stället motverkar cancertumörer. Vi kan hoppas att det görs fler studier av denna typ av samband, för att se om resultaten kan reproduceras när det gäller bröstcancer i andra populationer och andra cancerformer, både bland kvinnor och män.

En fråga som kan ligga nära till hands är: om forskarna har identifierat ett orsakssamband mellan feberepisoder och minskad bröstcancerrisk hos CT/TT-kvinnor, hur stor betydelse har det för förekomsten av bröstcancer på befolkningsnivå? Ja, det är en fallkontrollstudie, som inte är gjord för att besvara den typen av frågor. Men om förekomsten av bröstcancer i befolkningen inte är alltför stor, kommer oddskvoter för bröstcancer att ligga nära relativa risker (”rare disease assumption”) [*], och vi kan då anta att ≥1 feberanfall/år innebär ungefär halverad risk för bröstcancer bland CT/TT-kvinnor. Ungefär 40 procent av fallen utgjordes av CT/TT-kvinnor med <1 feber/år, som är de som skulle kunna dra nytta av en sådan riskminskning. Så ca 20 procent av bröstcancerfallen i en population som liknar den studerade skulle då kunna tillskrivas för få feberanfall bland CT/TT-kvinnor. En annan intressant fråga, när gentester i olika sammanhang diskuteras alltmer, är vad denna typ av samband skulle innebära för råd för kvinnor (eller män, om de visar sig kunna generaliseras till cancerformer som är vanliga bland män) som visar sig ha en CT/TT-genotyp.

[*] Denna typ av omvandling möjliggörs av en symmetriegenskap, som innebär att oddsen för sjukdom givet exponering (av t.ex. en miljöfaktor) över oddsen för sjukdom givet icke-exponering motsvarar oddsen för exponering givet sjukdom över oddsen för exponering givet icke-sjukdom (de sistnämnda oddsen är de som mäts i en falkontrollstudie).

[1] Su, Y et al., Joint effects of febrile acute infection and an interferon-γ polymorphism on breast cancer risk, PLoS One 2012, http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0037275