Overklig ökning?

De uppgifter om ”dramatisk” ökning av bröstcancer jag skrivit om i mina senaste inlägg här är baserade på data över incidensen, alltså antalet nya sjukdomsfall (rapporterade till Cancerregistret) i relation till folkmängden. Två andra mått på bördan av en sjukdom är antalet döda med sjukdomen som underliggande dödsorsak (mortaliteten) och antalet sjukhusvårdade med sjukdomen som huvuddiagnos i relation till folkmängden. Hur har dessa mått utvecklats när det gäller bröstcancer parallellt med den ökande incidensen under det senaste decenniet? Diagrammet nedan visar genomsnittlig incidens, slutenvårdsfrekvens och mortalitet i bröstcancer i olika åldersgrupper bland kvinnor i Sverige åren 2008–10 jämfört med motsvarande tal 1998–2000.

Diagrammet (klicka för förstoring) visar genomsnittlig incidens, frekvens av sjukhusvård och mortalitet i bröstcancer åren 2008–10 delat med motsvarande data för 1998–2000, bland svenska kvinnor i åldersintervall från 25–29 till 85– år. Data tillgängliga via Socialstyrelsens statistikdatabas.

Incidensen har, i enlighet med vad som tidigare diskuterats, ökat i de flesta åldersgrupper, dock inte i 50–60-årsåldern. Mortaliteten har däremot minskat i alla åldersgrupper under 65 år och förblivit oförändrad i högre åldersgrupper. Slutenvårdstalet har minskat i åldersgrupperna mellan 35 och 65 år men förblivit oförändrad bland äldre och yngre. Hur skall sådana divergerande trender tolkas? Om ökningen av incidensen skulle återspegla en verklig ökning av sjukdomen, kunde man hävda att det i och för sig inte behövde innebära att mortaliteten också ökade, eftersom t.ex. bättre behandling kunde tänkas förlänga livet bland de drabbade. Men när antalet som sjukhusvårdas inte heller ökar, kan en rimligare förklaring vara att den ökade åldersspecifika incidensen utgörs av fall som upptäcks på ett tidigt stadium och inte leder till mycket extra sjukhusvård.

Mer specifikt ser vi att det skett en påtaglig relativ ökning av incidensen i de allra yngsta åldersgrupperna (mellan 25 och 35 år). Samtidigt är minskningen av mortaliteten tydligast i de närmast följande åldersgrupperna (mellan 35 och 45 år), och även slutenvårdstalet har minskat i dessa åldersgrupper. En hypotes som skulle kunna vara rimlig som förklaring till detta är att sjukvården blivit gradvis bättre på att identifiera kvinnor som ligger i riskzonen för tidig bröstcancer (på grund av sådant som genetiska faktorer), även om det inte sker någon screening av allmänbefolkningen före 40 års ålder, och att det leder till att sjukdomen kan upptäckas tidigare och behandlas effektivare bland dessa. Det kan förväntas leda till både ökad rapporterad incidens i de yngsta åldersgrupperna och till minskat behov av sjukhusvård för avancerad cancer och minskad dödlighet i åldersgrupperna närmast ovanför, vilket stämmer överens med det observerade mönstret. Den ökade incidensen efter 60-årsåldern har å andra sidan inte åtföljts av några tydliga förändringar vare sig när det gäller sjukhusvårdstal eller mortalitet. Jag skrev här den 20 februari att den tydliga incidensökningen mellan 65 och 75 års ålder eventuellt också kunde förklaras av ökad screening, men kanske kan inte modern diagnostik och behandling uppskjuta dödligheten i cancersjukdomar hur mycket som helst (Riggs 1991).

Mitt allmänna intryck är att mediauppmärksamheten kring bröstcancer var större i Sverige under början av förra årtiondet jämfört med de senaste åren. I mitten av 00-talet kom kampanjerna om kvinnlig cirkulationssjukdom, som jag skrivit en del om här tidigare. De var kanske i sin tur som mest aktiva kring 2007–08 – sedan har kanske den mesta mediadebatten kring dessa sjukdomar handlat om olika kostmodellers förträfflighet eller skadlighet. Delvis var de en reaktion på att bröstcancer fått oproportionerligt stor uppmärksamhet i förhållande till andra folkhälsoproblem. De belyste också viktiga problem, som underrepresentation av kvinnor i epidemiologiska och kliniska studier. Samtidigt verkade deras upplägg i media i stor utsträckning vara modellerat efter just bröstcancerkampanjerna, och de övertog i stor utsträckning de problematiska drag hos dessa som påpekas i artikeln (Lantz och Booth 1998) jag nämnde i förra inlägget här – oproportionerlig fokus på unga kvinnor och en tendens att framställa det som en ”epidemi” (se mina inlägg här 8 mars 2012 och 14 maj 2009). När det gäller båda sjukdomsgrupperna kan det sistnämnda kanske vara befogat om vi jämför västerländska befolkningar med jägar/samlarkulturer, men det har inte mycket stöd om vi tittar på utvecklingen i Sverige under den tid vi haft heltäckande statistik över mortalitet och incidens.

Referenser

Lantz, Paula M., och Karen M. Booth. 1998. ”The social construction of the breast cancer epidemic”. Social Science & Medicine 46. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9541076.

Riggs, Jack E. 1991. ”Longitudinal Gompertzian analysis of breast cancer mortality in the U.S., 1962–1987: demonstration of a disorder displaying complex deterministic mortality dynamics”. Mechanisms of Ageing and Development 60. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1745070.