Dåligt skäl

Jag besökte i dag ett seminarium med forskaren Stephen Finlay som var filosofihistoriskt, på så sätt att det handlade om att tolka vad en död filosof egentligen menade och argumentera för att andras tolkningar varit felaktiga, även om det i detta fall var en filosof som bara varit död i fem år: engelsmannen Bernard Williams. Williams förespråkade bl.a. en teori om skäl (”reasons”) för handlande, som gick ut på att alla egentliga skäl för någon är s.k. interna skäl, d.v.s. de har någon anknytning till individens önskningar, värderingar etc. Motsatsen skulle vara externa skäl, t.ex. om man skulle hävda att alla har skäl att följa någon moralprincip, oavsett om de kan motiveras att göra det eller ej, och Williams hävdade att sådana skäl bara är struntprat. Seminarieuppsatsen (som finns tillgänglig här) handlade om hur hans argument för detta exakt skall tolkas.

Jag kom att tänka på en dialog jag minns mellan några personer på gymansiet, som kan illustrera Finlays tolkning av vad Williams menar med ”skäl”.

A: Varför var du inte i skolan dagen efter festen?
B: Vet inte. Jag kanske var trött.
A: Var du full?
B: Nej. Jag var helt nykter.
A: Dåligt skäl....

Vad betyder ”dåligt skäl” här? Betyder det att B egentligen var motiverad av något annat än att hon var trött? Eller betyder det att hon motiverades av att hon var trött, fast hon egentligen hade skäl att gå till skolan i alla fall? Det senare verkar kanske troligast.

Inom modern filosofi brukar man ofta skilja mellan motiverande och normativa skäl. Ett motiverande skäl förklarar det man faktiskt gör, medan ett normativt skäl handlar om vad man i någon mening borde göra. Man kunde då hävda att B hade ett motiverande skäl att stanna hemma, samtidigt som det fanns ett normativt skäl för henne att gå till skolan. Ett ”dåligt skäl” skulle kunna vara ett motiverande skäl som inte överensstämmer med ens normativa skäl. Enligt seminariehållarens tolkning skulle Williams ha skiljt mellan ”skäl varför” och ”skäl för”. Att B var trött var kanske ett skäl varför hon inte gick till skolan. Men det fanns i varje fall inget överordnat skäl för henne att inte gå till skolan, om det var så att om hon tänkt igenom saken ordentligt och förstått vad de inneburit att stanna hemma, hade hon släpat sig till skolan i alla fall. Om hon inte haft någon som helst benägenhet att ta hänsyn till det faktum att skolan inte godtagit trötthet som giltig orsak till frånvaro, skulle det inte kunna vara ett skäl för henne, ty det vore i så fall ett externt skäl av det slag Williams inte vill veta av.