Mitt farliga födelseår

SCB kom nyligen med befolkningsstatistik för 2007. När jag läser deras historiska sammandrag kan jag jämföra med mitt födelseår, 1981, på några punkter. Vi är t.ex. nära en miljon fler; andelen personer under 18 har blivit något färre, medan andelen över 65 har blivit något fler; andelen utrikes födda har ökat från 7,6 till 13,4 procent. Jag levde inte samma trygga, ombonade liv som dagens nyfödda: spädbarnsdödligheten var nästan tre gånger högre 1981 än 2007. Överhuvudtaget har medellivslängden från födseln ökat med ungefär sex år för män och fyra år för kvinnor. I denna rapport från 2001 presenterade Socialstyrelsen beräkningar för hur mycket medellivslängden skulle öka om all dödlighet i vissa orsaker före 90 års ålder eliminerades: eliminering av bröstcancer skulle t.ex. leda till en ökning (för perioden 1993–97) med 6 månader för kvinnor och prostatacancer 5 månader för män; kranskärlssjukdom 19 månader för kvinnor och 34 månader för män. Ja, bara sedan 2003 har det alltså skett en förbättring av svenskornas livslängd som mer än väl motsvarar en utrotning av bröstcancerdödligheten före 90, även om man kan fundera på i vilken omfattning ökningen skett genom att man räddar ett mindre antal personer som har livet framför sig eller genom att man ger ett större antal personer ytterligare några skröpliga månader.