Odödlig utan evigt liv

I rapporten jag diskuterade i förra veckans inlägg framhåller de att siffrorna över vunnen livslängd inte är additiva: vinsten av att eliminera A + B är inte lika med vinsten av att eliminera A + vinsten av att eliminera B. Om vi hittar ett säkert, biverkningsfritt botemedel mot cancer, som alla får tillgång till, så att cancerdödligheten praktiskt taget elimineras, skulle det, för den population rapporten gäller, ge en ökning av medellivslängden med 3,36 år, givet konstant dödlighet i övriga orsaker. Men vinsten blir ju större om även dödligheten i andra orsaker minskar, eftersom folk då gör större vinster i förväntad livslängd genom att undgå att dö i cancer. Extremfallet vore om samtliga dödsorsaker eliminerades: ”people would become immortal and the gain in life expectancy would be infinite”.

Om folk aldrig dog, skulle det alltså innebära att de blev odödliga. Herman Tønnessen ställde sig frågande till detta språkbruk. Vi kan säga att ett stycke guld är lösligt i kungsvatten, utan att hävda att det kommer att lösas upp. ”Dödlig” borde vara svagare än ”kommer att dö” (och ”odödlig” på motsatt sätt starkare än ”kommer inte att dö”). Men vi tycks använda ”kommer att dö”. som utbytbart mot ”dödlig”, vilket Tønnessen såg som en ”eufemism”. Ja, NE:s ordbok översätter t.o.m. ”dödlig” med ”som måste dö enl. naturens lagar” och ”odödlig” med ”som aldrig dör”. Det verkar något förvirrat: ett adjektiv som ser ut att uttrycka att något är möjligt påstås uttrycka att det är nödvändigt, och ett adjektiv som ser ut att uttrycka att något är omöjligt påstås uttrycka det att det faktiskt inte inträffar. För min del tror att jag en viktig anledning till att vi använder ”dödlig”, ”måste dö” och ”kommer att dö” som utbytbara mot varandra, är att de (enligt vad vi tar för givet) är vad som inom filosofin kallas extensionellt ekvivalenta utryck, d.v.s. sanna om samma individer. Endast det som lever kan dö, samtidigt som vi antar att allt som lever måste dö, och då också kommer att dö.

När vi pratar om vad som är möjligt och nödvändigt är det också så att vi relaterar till en viss uppsättning alternativ, som hålls öppna. I rysk mytologi förekommer t.ex. en figur som kallas Kosjtej den odödlige. Hans själ finns inuti ett ägg, som är undangömt på ett komplicerat sätt på en ö ute på havet, och det enda sättet att döda honom är att få tag på ägget och krossa det. Han skulle alltså dö om vissa villkor var uppfyllda, men han kan ändå sägas vara odödlig om de villkoren antas ligga bortom det möjligas gräns: ägget kommer inte att krossas av naturliga krafter, och ingen människa skulle lyckas få tag på det. Samtidigt skulle han väl själv kunna hämta ägget och begå självmord genom att knäcka det. Om ”odödlig” ställs i relation till naturen och andras handlande implicerar det inte logiskt ”kommer inte att dö”.