Litet mer salt

I förra inlägget kommenterade jag en DN Debatt-artikel och diskuterade bl.a. de påståenden om en häpnadsväckande snabb nedgång av saltintaget och dödligheten i kärlsjukdomar i Finland som, utan källhänvisning, förekommer i artikeln. Nu har jag hittat en artikel från 2006, skriven av ett par finska forskare, som tar upp tidstrender när det gäller saltintag och dödlighet i Finland(1). I DN Debatt-artikeln sägs att saltintaget minskat från 14 till 8 gram/dag och dödligheten i kärlsjukdomar före 65 års ålder minskat med ”uppemot” 80 procent sedan bestämmelser om saltinnehåll i industriproducerade livsmedel (som enligt 2006-artikeln närmare bestämt gick ut på obligatorisk märkning av livsmedel med högt saltinnehåll) infördes i början av 90-talet. Av artikeln från 2006 framgår att motsvarande minskningar ägt rum i Finland, men över en betydligt längre tidsperiod – från 1972 fram till 2000-talet.

Diagrammen nedan visar den relativa överdödligheten i kranskärlssjukdom och slaganfall i Finland och Sverige 1972 jämfört med 2007. Dödligheten har alltså minskat mer i Finland än i Sverige när det gäller slaganfall i alla åldersgrupper och kranskärlssjukdom i åldrarna under 65 år. För kranskärlssjukdom efter 65 års ålder är trenden den motsatta. Som påpekades i förra inlägget har Finland fortfarande högre dödstal än Sverige i t.ex. kranskärlssjukdom bland män, och den kraftiga minskningen där skedde alltså från en mycket hög nivå. I början av 70-talet var medellivslängden bland finska män bara litet över 65 år. I artikeln från 2006 nämns, som exempel på svårigheten att minska saltintaget enbart genom rekommendationer, att saltkonsumtionen per capita i USA ökat med 55 procent under 80- och 90-talet. Samtidigt har emellertid dödligheten i kranskärlssjukdom, som framgår av statistik tillgänglig via WHO, fortsatt att minska där under motsvarande period.

Jämförelser med förändringar i fråga om dödlighet och saltintag i andra länder är givetvis inte tillräckliga för att avgöra i vilken mån de minskade dödstalen i Finland orsakats av minskat saltintag. Det skulle då också behövas information om utveckling av andra direkta riskfaktorer för kärlsjukdom (och vi kan inte utgå från att alla riskfaktorer, än mindre deras betydelse i samverkan med varandra, i befolkningar med olika genetisk sammansättning, är kända idag), medicinska behandlingar, ”konkurrensfaktorer”, relaterade till sannolikheten att dö av andra orsaker, och artificiella trender, som beror på ändrad praxis i rapporteringen av dödsorsaker. Sedan 1972 har både Sverige och Finland bytt till ny version av diagnoslistan ICD två gånger, och 1981 genomfördes t.ex. en kodningsöversyn i Sverige(2), som bl.a. kan ha bidragit till en minskning av de rapporterade dödstalen i kranskärlssjukdom (även om (2) visar på att just den trenden i början av 80-talet i alla fall inte bara kan förklaras av ändrad kodning).

Diagrammen (klicka för förstoring) visar kvoten av dödligheten för kvinnor och män i 5-åriga åldersintervall, från 30–34 år, i Sverige och Finland 1972 och 2007 (kranskärlssjukdom, ICD-8-kod: 410–414, ICD-10: I20–I25, slaganfall, ICD-8: 430–438, ICD-10: I60–I69). Statistik tillgänglig via WHO.

(1) Karppanen, H., Mervaala, E., Sodium Intake and Hypertension, Prog Cardiovasc Dis. 2006, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17046432

(2) Jansson, B. m.fl., National adaptations of the ICD rules for classification–a problem in the evaluation of cause-of-death trends, J Clin Epidemiol. 1997, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9179094