Slå i taket

SCB publicerade nyligen en rapport över utvecklingen av livslängden i Sverige under 2000-talet (1). Flera olika aspekter tas upp, som utveckling över tid, internationell jämförelse, regionala skillnader och skillnader mellan olika utbildningsgrupper i Sverige. Livslängden har ju fortsatt öka i Sverige de senaste decennierna både bland kvinnor och män, fast den inte ökat lika snabbt bland kvinnor, vilket bidrar till att kvinnoöverskottet i befolkningen väntas försvinna, som jag skrivit om här tidigare. Regionalt finns skillnader, med variationer på ca två år i förväntad livslängd från födseln mellan de olika länen. De mest långlivade av invånarna i Sveriges 80 folkrikaste kommuner perioden 2006–10 var kvinnorna i Danderyd, med en förväntad livslängd på 85,6 år. Som jämförelse kan nämnas att den förväntade livslängden bland japanska kvinnor, som är den mest långlivade befolkningen på nationsnivå, beräknades till 86,4 år för 2009 (2).

Skillnaderna mellan olika grupper indelade efter högsta utbildningsnivå är mer påtagliga än skillnaderna mellan länen. Förväntad återstående livslängd vid 30 års ålder bland befolkningen/icke gymnasieutbildade/gymnasieutbildade/eftergymnasialt utbildade låg år 2000 på 52,6/50,9/53,2/55,3 år bland kvinnor och 48,5/46,6/49,0/51,5 år bland män. År 2010 hade de kvinnliga gruppernas livslängd ökat till 54,0/51,5/54,2/56,2 år och de manliga till 50,4/48,0/50,5/53,2 år. Vi ser att livslängden hos befolkningen i stort ökat mer än livslängden inom någon enskild utbildningsgrupp, genom att vi fått fler högutbildade. Variationerna mellan grupper med olika utbildning är större än variationerna mellan könen; även om kvinnor lever längre än män inom varje utbildningsgrupp, var den återstående livslängden vid 30 alltså 1,7 år högre för högutbildade män än för lågutbildade kvinnor.

Skillnaderna mellan låg- och högutbildade har också ökat med några tiondels år från 2000 till 2010. Kanske speglar detta ökade sociala klyftor inom Sverige, men som diskuteras i rapporten kan det också handla om selektionseffekter; när det blir allt vanligare med hög utbildning, kan det vara så att de med låg utbildning i allt större utsträckning består av människor med olika sociala och medicinska problem redan från barn- och ungdomsåren. Efter senaste folkhälsorapporten 2009 blev det viss debatt kring skillnader i dödstal mellan olika utbildningsnivåer; jag diskuterade detta här den 19 januari 2010.

Eftergymnasialt utbildade kvinnor är alltså den grupp som har högst livslängd, men här har ökningen varit liten de senaste åren, från 55,8 år 2004 till 56,2 år 2010. I samma grupp män har det skett en ökning från 52,2 till 53,2 år. Dessa trender, i förening med att det är svårt att hitta några befolkningar i värden som blir mycket äldre än de högutbildade svenskorna, gör att det kan verka naturligt att fråga sig hur hög den genomsnittliga livslängden kan bli, så länge det inte sker några radikala genombrott i forskningen om åldrandet, t.ex. när det gäller våra genetiska förutsättningar.

(1) Livslängden i Sverige 2001–2010, SCB 2011, http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublObjId=16143

(2) Human Mortality Database, http://www.mortality.org/, data hämtade 2011-10-31