Vitsen med Göteborgsrapporten

I somras publicerades en studie av en forskargrupp från Göteborg, som följt kvinnor i staden födda 1914 och 1918 från 1968–69 till 2000–01. Under perioden hann 42 procent av kvinnorna i 1918-kohorten, och 64 procent i 1914-kohorten, avlida (alltså i en ålder av 50–82/54–86 år), och forskarna har studerat dödsorsaksmönstret bland dessa [1]. I 1918-kohorten orsakades 31 procent av dödsfallen av cancer, 16 procent av hjärtinfarkt och 21 procent av andra cirkulationsdiagnoser; i 1914-kohorten var dessa andelar 24, 25 och 27 procent. Det författarna betraktar som ett signifikant fynd i studien är att cancer dominerar över hjärtinfarkt som dödsorsak även bland kvinnor långt efter klimakteriet; i ett pressmeddelande sägs att ”resultatet omkullkastar etablerade uppfattningar” [2]. Ironiskt nog är det just sådana ordalag som under de senaste åren ofta använts av de som menar att problemet med hjärtsjukdom bland kvinnor negligerats till förmån för cancer, speciellt bröstcancer (se t.ex. mitt inlägg här den 3 mars i år för hänvisning till exempel på detta).

Studiens upplägg, och sättet att presentera resultaten, väcker ett par frågor. Dels illustrerar det problemet med gruppering av ICD-diagnoser, som gör att det är farligt att t.ex. tala om ”den vanligaste dödsorsaken”. Folk som vill framhålla att de aktuella sjukdomarna bland kvinnor inte fått tillräcklig uppmärksamhet brukar klumpa samman alla sjukdomar i cirkulationsorganen. Använder man den grupperingen i Göteborgsstudien blir det för båda kohorterna en högre andel än cancer (37 procent för 1918-kohorten och 52 procent för 1914-kohorten).

En annan sak man kan undra är varför författarna publicerar en analys av en befolkningsstudie i detta syfte, i stället för att bara leta reda på de aktuella uppgifterna i officiell statistik (de säger dock att deras resultat stämmer överens med officiell isländsk statistik). Uppgifterna i befolkningsstudien kanske är av litet högre kvalitet än den officiella statistiken, då de säger att de analyserat göteborgskornas dödsorsaksintyg och i fall där dödsorsaken inte varit klar hämtat ytterligare information från journaldata. Men t.ex. L.A. Johanssons avhandling från 2008 visar på att dödsorsaksregistret, åtminstone när det gäller större grupper av orsaker, har god tillförlitlighet (reliabilitet) [*] på befolkningsnivå [3]. Fördelarna med att använda en sådan här befolkningsstudie, i stället för officiell statistik, för denna typ av analys är då kanske inte så stora. Dessutom ger upplägget upphov till vissa problem.

För det första kan man fråga sig hur representativa kvinnorna från Göteborg är för Sverige som helhet, även om de kanske är representativa för de aktuella kohorterna i Göteborg, då bortfallet i studien inte var högre än ca 10 procent. För det andra kan dödsorsaksmönstret för kvinnorna födda på 1910-talet skilja sig från de kvinnor som idag befinner sig i motsvarande åldrar. Alla dödsfall före 70 års ålder inträffade t.ex. 1988 eller tidigare i den yngre kohorten. I mitt inlägg här den 14 juli 2011 visade jag åldersspecifika andelar dödsfall i cirkulationssjukdomar och tumörer kohortvis (baserat på officiell statistik). Nu har de faktiska förändringarna för åldersgrupperna mellan 50 och 85 år i kohorter av kvinnor födda efter 1920 varit sådana att de ger desto större stöd för Göteborgsforskarnas budskap – kvoten mellan tumörer och cirkulationssjukdomar har ökat (se även diagram nedan), genom att de åldersspecifika dödstalen i de senare minskat kraftigt. Men forskarnas metod kunde ha gett (för nutida kvinnogenerationer) irrelevanta resultat om den tillämpats på en annan befolkning, t.ex. en östeuropeisk befolkning där utvecklingen av cirkulationsdödligheten inte varit så gynnsam.

I studien sägs också att även om cirkulationssjukdom sannolikt är den vanligaste dödsorsaken överlag bland kvinnor leder cancer till fler förlorade år. Ja, så är det om vi räknar med förlorade levnadsår före t.ex. 75 års ålder, som är ett vanligt förekommande mått (här hänvisar de till Folkhälsorapporten från 2005, som bygger på svensk officiell statistik). En annan fråga är hur mycket livslängd som skulle vinnas om ingen dog av de aktuella sjukdomarna. Jag visade här den 4 april 2011, för Sverige 2008, att en total eliminering av tumördödlighet (under antagande om oberoende mellan dödsorsaker) skulle öka kvinnornas medellivslängd ca 3,2 år. En eliminering av cirkulationsdödlighet (som alltså även inkluderar t.ex. ospecifika hjärtdiagnoser bland gamla) skulle öka medellivslängden ca 4,2 år.

Diagrammet (klicka för förstoring) visar andelen dödsfall i åldersgruppen 50–84 år bland kvinnor och män i Sverige 1951–2010 i alla sjukdomar i cirkulationsorgan (ICD-7: 330–334+400–468, ICD-8/9: 390–459, ICD-10: I00–I99), kranskärlssjukdom (IHD, ICD-7: 420–422, ICD-8/9: 410–414, ICD-10: I20–I25) och tumörer (ICD-7/8/9: 140–239, ICD-10: C00–D48). Rådata tillgängliga via WHO.

[*] Även om validiteten kan ifrågasättas, speciellt när det gäller äldre personer: se t.ex. mitt inlägg här den 23 september i år.

[1] Hange, D. m.fl., Main causes of death among Swedish women born 1914 and 1918: 32-year follow-up of the Population Study of Women in Gothenburg, Int. J. Gen. Med. 2012, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22866012

[2] Svahn, K., Cancer vanligaste dödsorsaken för kvinnor åren efter klimakteriet, Sahlgrenska Akademin 2012-09-03, http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/cancer-vanligaste-dodsorsaken-for-kvinnor-aren-efter-klimakteriet.cid1094621

[3] Johansson, L.A., Targeting non-obvious errors in death certificates, Acta Universitatis Upsaliensis 2008, http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-8420